Göteborgsposten – 29 april 1874, sida 1

— Död! — Ja, miss Olla; dödades genom en olyckshändelse på sitt fiskefartyg. Det skedde i går. Han skall begrafvas i morgon, och hans enka, den stackars signoran, säger att hon skall flytta till sina slägtingar i Catonia. Hon kan ej föra den stackars Jasper Lowder med sig. — Rättfärdige Gud! utbrast Olla, hvad skall blifra af honom? — Signoran bad mig bedja er eller mr Gower att taga vård om horom, sade Popley. Olla tryckte sig tätt intill balustraden. — Ödet kastar just den möjlighet han behöfver i Devereux Govers händer, tänkte hon. Det får ej ske. Finnes det ingen utväg att rädda den stackars Jasper, och kan jag ej, på samma gång jag räddar honom, rädda mig sjelf? Hennes drag darrade, då hon lutade sig öfver balustraden och hviskade: — Huru snart önskar signora Vicini lemna ifrån sig omvårdnaden af mr Lowder? — Genast, miss Olla, I dag eller i morgon. Hon skall låta försälja sitt lilla ställe och fiskefartyget efteråt, om hon ej före sin afresa kan få dem försålda. Stället kan öfverlemnas i en grannes vård. Fartyget skall föras till Palermo. En plötslig tanke lik en ingifvelse vaknade hos Olla. — Hvad är priset på fartyget? hviskade hon. Popley öppnåde sina ögon, fattande betydelsen af sin ungarherrskarinnas ord. — Jag vet ej, avarade han. I detta ögonblick kom Krigger närmare i afsigt att lyssna till samtalet. — Jag skall straxt släppa ner en biljett, hade Olla tid att säga, innan mr Gowers förtrogna biträde kom upp. Då Krigger äter sin middag. (Forts.)