Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 2

i det hon föraktfullt krökte sin läpp, eå tillåt mig säga er, att jag i olikhet med er häst ej i er skall finna en herre. Drt är så godt att genast säga er, att då jag gifter mig ämnar jag ej erkänna någon man som min herre, Mina begrepp om äktenskapsförhållandena äro för heliga för att begreppen om herre och slaf dermed skulle kunna inblandas. Min man skall vara min vän — min sanne och ädle vän! Alldenstund jag ämnar gifta mig med en man klokare än jeg sjelf — om jag någonsin gifter mig — skall han vara min ledare, min rådgifvare. Alldenstund jag skall älska honom, skola hans önskningar vara min lag. Alldenstund han skall älska mig, skall han vårda och beskydda mig; han skall fästa afseende vid mina önskningar och aldrig upphöra att vara öm, god och vänlig mot mig. Detta är min äktenskapliga troslära. — Den är förträfflig, sade Gower. Det skulle för mig vara en glädje att få ha min andel i ett sådant äktenskap som ni beskrifver. Olla, föga kun ni fatta djupet af min lidelsefulla kärlek till er. Jag älskar er person, ert sätt, ert pikanta tal, ert sköna ansigte, hvarje skiftning i era strålande djupa ögon — — Ah, sade Olla i allvarsam ton, ni smickrar mig. — Nej, det gör icke. Det skulle vara omöjligt att smickra en person, som är lik er, förklerade mt Gower i den tron, att han nu slutligen funnit vägen till sin nyckfulla myndlinge hjerta, och angelägen om att så mycket som möjligt bearbeta denna svaga punkt. Ni är utomordentligt skön; Olla; ni är en stjerna bland qvinnor, en stjerna som strålar med öfverlägsen glans. — Kara poetiskt! sade Olla, fortfarande mycket allvarsamt men med en gnista i djupet af sina svarta ögon, som antydde, att hon måhända skämtade med honom. Och jag är allt det som ni säger, mr Gower? — Allt detta och tusen gånger mer! svarade han förtjust öfver sin förmodade framgång.