Göteborgsposten – 25 april 1874, sida 1

Abe ar IVER dräpanae BKIZT ul Gon IIIiI ordspråk blifna osäkerheten i Chicago: Nästan otroligt. En sannfärdig historia från Chicago. Då min vän Mac Cracken berättade för mig, att han hade rymt bort från sin hustru och rest till Chicago, visste jag genast hvad han hade i sinnet. Han ville skiljas från henne. Så snart han kommit till staden och knappast hunnit ut från perrongen, anfölls han af ett band småpysar, som stucko en mängd advokaters adresskort i hans händer och fickor, under det att de oupphörligen ropade: t Skiljsmessa ... ska de vara skiljsmessa ... Var så god, skitjsmessa, de å gjordt på en qvart! Mac Cracken stod mållös vid detta babyloniska skrän och i det han instinktmessigt kramade ihop ett kort, som en af de mest envisa gökarne stuckit i hans hand, sökte han en tillflygt i närmaste hotell, begärde ett rum, fick det och läste väl igen om sig. Derpå föll han ner i en stol och började att stafva på kortet. 3 Detta lofvade onekligen en hel hop. Den herre, hvars namn stod på kortet, kallade sig agent och han lofvade 4j allenast att skilja folk ifrån hvarandra samt att skicka de frånskilda nya åktenskapskandidater och kandidatskor, utan han underrättade äfven om, att han 4prompt och ackurat effektuerade mord samt att Lalla slags gifter ständigt funnos på lager. Min vån, Mac Cracken, hade naturligtvis ej räknat på att fiona Chicago dygdigt och moraliskt — hvilken förståndig menniska gör väl det? — men han blef dock en smula förvånad öfver det sätt, hvarpå innevånarne Åannonserade. Det föll honom genast in, att det skulle vara rådligast för honom att gå beväpnad, så länge han vistades i staden, och sedan han väl fått detta klart för sig, reste han sig upp och ringde. Straxt visade sig en liten vacker uppasserska och frågade honom, hvad han önskade, men bad i samma andetag, att han skulle skynda sig, efter som hennes skilsmessoprocess om några minuter skulle utageras inför domstolen och efter som hon på grund af uteblifvande förut tappat tre eller fyra dylika processer. Mac Cracken frågade om närmaste vägen till en pistolsmed och trädde några minuter derefter in j en butik öfver hvilken lästes följande gåtfulla ord: Rältighet att skjuta i och från lokalen!Då han framfört sitt ärende, visade pistolsmeden honom genast en ny patentrevolver under försäkran, att ett bättre vapen ej funnes under solen. Under loppet af de sista fjorton dagarne ha ej mindre än tvåbundratjugo af våra bästa medborgare fallit för den här, sade han till Mac Cracken, och jag ger er mitt hedersord på, att ni ska bli nöjd Mhonom ... Vänta ska ni få se, hvad han duger till. I det han yttrade detta, gick han fram till dörren, tog sigte på en vördnadsvärd gammal man, som just passerade förbi på andra sidan gatan, sköt... och mannen föll stendöd ner på stället. expperlig, hvasa2 sade pistolsmeden, i det han leende vände sig till min af fasa halft förstelnade vån, som knappast förmådde framstamma: Hjelp! ... Mord! ... Polis! ... och mera dylikt nonsens. 2— lg Di la a på Å r; mannen . har rättighet till att skjuta här fkan 2 när affärerna gå riktigt bra, så skjuter jag ibjäl så der en fjorton, femton ersoner om dagen ... Gubevars! Hvad bry vi; hör i Chicago om att skjuta ibjäl en menniska, Men min vän hade tått nog och, i det han som en ursinnig rusade ut ur butiken, ilade han allt hvad benen förmådde ner till jernbanstationen. På vägen dit måste han klifva öfver fyra lik, som lågo på gatan, stötte emot ett par tolfåringar, som slogos med knif på trottoiren, och fick huka sig ner för att undvika ett stenregn, som smattrade kring hans öron. Han köpte sig en biljett, kastade sig handlöst in i waggonen och drog en suck af belåtenhet, då nghästen inom några minuter lagt åtskilliga mil mellan honom och Chicago: 5 Knappast mindre uddig är Mark Tvain, då han spetsar sin penna mot lifvets mera alldagliga företeelser. Se här, till slut, ett exempel: Något om städerskor. Jag tar mig fribeten att slunga ungkarlsståndets förbannelser emot alla städerskor, af hvilken ålder och nationalitet de än må vara. Jag har många skäl dertill. Först och främst anbringa de alltid hufvudkudden vid rasande ända af sängen, så att ljuset faller alldeles bakvändt, då man vill ligga och läsa. Om de på morgonen finna hufvudkudden flyttad, förbise de alldeles den härigenom gjorda antydningen och i stolt medvetande om sin makt och myndighet och utan att ha minsta medlidande med din hjelploshet lägga de den åter igen galet och fröjda sig i smyg öfver den smärta, som deras tyranni fororsakar dig. Anda ifrån den första gången, då du flyttat hufvudkudden, går hela deras diktan och traktan endast ut på att förbittra ditt lif. Om du drager din kommod några tum från väggen, så att locket kan stå rätt upp då du öppnar honom, då skjuta de alltid kommoden så tätt intill väggen som möjligt. -De göra det med vilja. I fall du önskar, att spottlådan skall stå på ett visst, bestämdt ställe, så att hon på ett beqvämt sätt alltid skall kunna vara till hands, så är din städerska af motsatt mening och flyttar bort henne. Det eller de par stöflor, som du ej har på dig, — hon alltid på de mest otillgängliga ställen. synnerhet finner hon en glädje i att sticka dem under sävgen så tätt invid väggen som möjligt. Aldrig får tändsticksstället stå på sin plats. Hvarje dag hittar hon med en sinrikhet utan like på en ny plats för det och ställer så ett glas eller något annat skört föremål på des3 ställe. Detta göres på det du i mörkret måtte slå sönder det, då du famlar efter tändstickorna. Går du ut på morgonen efter din vanliga kalla öfverskoljning och ställer din vattenbalja vid dörren samt med dina egna ögon ser din beqväma gungstol stå vid fönstret, kan du vara säker på att, då du vid midnattstiden kommer hem, snubla på gungstolen och derpå gå fram till fönstret och sätta dig i baljan. — För dig är det der mycket obehagligt. Men henne roar det. Alla små papperslappar, som du kastar på golfvet, uppsamlar hon omsorgsfullt och lägger dem på skrifbordet, men kastar istället dina dyrbaraste manuskript in i kakelugnen. Hon riktigt mår efter hvarje sådan bedrift. h så konsumerar hon ensam mera bårolja än sex karlar tillsammans. Päåstår du nu, att hon tullar din flaska, så nekar hon fräckt. Hvad bryr en städerska sig om ett lif efter detta? Alldeles ingenting. Bor du på ett hotell och för lättvindighetens skull läter nyckeln sitta i dorren, då du går ut, så släpar hon genast ner honom till portvakten. Hon gör det under den skamliga förevänningen, att hon derigenom beskyddar ditt pick och pack mot tjufvar, men i sjelfva verket sker det endast derföre, att du skall bli nödsakad att, när du trött kommer hem, trafva ner till portvakten eller: också bli tvungen att skicka ner en uppassare efter nyckeln. Sagde upppassare räknar naturligtvis på drickspengar för besväret, och jag misstänker skarpt, att det såta paret delar rotvetVill du en morgon gerna ligga en liten stund utöfver den vanliga tiden, löper hon ut och in genom dörren och frågar, om hon aldrig får bädda upp, men är du väl uppstigen, så kan sängen få stå obäddad till långt fram på qvällen. En städerska är född utan menskliga känslor. Det är i det kränkta ungkarlaståndets namn, som jag slungat mitt anatema möt städerskorna, och de terna det. å G