Göteborgsposten – 25 april 1874, sida 1

Veckokrönika. Mark Tioaine, ett motstycke till Bret Harte. — Två skizner. — Ännu en gång konungabesök i Göteborg. — ÄHvad förmultnadt är skall famla eller rifningen af gamla tulloch auktionskammaren. — En pjes, som ej gjort lycka. — Hr Strindbergs soire. — I Trädgården och på Lorensberg. — Pekoralier. — Anekdot. För någon tid sedan hade vi nöjet att i krönikan för dem af våra läsare, som ej förut kände honom, föreställa Bret Harte, den amerikanske Dickens, hvars rykte på en förunderligt kort tid blifvit verldskunnigt. I dag vilja vi för eder framställa en annan, knappast mindre berömd yankee, ett slags amerikansk Thackeray, en satiriker, som svänger sitt gissel utan att bekymra sig om hvar och hur slagen träffa: det är pseudonymen Mark Twain (hans egentliga namn är Samuel L. Clemens). I likhet med Bret Harte tillhör Mark Twaiae den sjerran Vesterns barn och han är lika som denne ven typ af den egendomliga race, som lefver på andra sidan om det amerikanska fastlandets väldiga ryggmärg, och genom att läsa dem bägge får man kanske först fram en fullt klar bild, i det den ene tullständigar den andre på det yppersta sätt. Vi anföra dessa ord etter Roberl Watt, hvars öfversättning af Mark Twain nyligen utkommit i bokhandeln. Utan att vilja förringa den svenska öfversättning, som dess för innan på hr W Schultz, förlag utgifvits i Upsala, må det förlåtas oss, om vi begagna Robert Watts formfulländade öfversättning, då vi nu skynda att göra våra läsare bekanta med en författare, om hvilken med fullt skäl följande omdöme kunnat fällas: Mark Twain är moralist, det vill säga, han kritiserar sitt: lande tidningsväsen, valrätt, kongress, förvaltning och fiunn en oändlighet af de mest olikartade förhållanden. Det finnes emellertid en mängd