Göteborgsposten – 24 april 1874, sida 2

obestridligt hadrat såväl det stånd ban tillhör, som den plats han inom kammaren iatager. Den omständigheten att han vore den förste 8. k. bonde, som inträdde i konseljen, skulle ej förminska konseljene värde och inflytande, utan öka dem. Utan att vara fatalister tro vi för vår del, att man — hvilka olika kombinationer gissningarne än framställa — kan vara temligen lugna och vänta, att det blir ett godt slut på krisen. Vi hafva emellertid redan förut yrkat derpå, att en landtmannaministöre borde få försöka sig. s Tiden för ett sådant försök synes oss ock nu mycket lämplig, då det knappast är att hoppas, att den närvarande rådkammaren länge stannar qvar, och då det knapt kan tänkas, att några särdeles framstående förmågor bland dem, som stått mera fast vid de förra rådgifvarnes sida i deras sträfvanden och deras verksamhet, skola vara mycket benägna att intaga deras platser. Inga stormar synas ju dessutom hota; de politiska väderepåmännen anmäla intet oväderscentrum, som närmar sig våra kanter, och H. M:t konungen kan ju tyckas hafva gjort nog för kontinuiteten — om han för den haft en särskild omtanka — då han så länge bibehållit omkring sig sin aflidne broders rådgifvare. Det är ju dessutom nu rätt svart vi skola börja tänka på de nya riksdagsmannavalen, och man är ju så säker på, att landtmannapartiet genom dem skall blifva ännu starkare. Särskildt väntas ju en ansenlig landtmannaförstärkning i Första kammaren. Det vore ju skäl i, att den förstärkta majoriteten mottogs af en regering ur sin egen skola, så mycket större skäl, som de båda vigtiga frågorna — om grundskatternas afskrifaing och indelningsverkets afskaflande — böra ligga landtmännen varmt om hjertat och deras egna män väl bäst torde känna till, under hvilka vilkor dessa frågor kunna lösas. Att den nya ministören för att vara fullt varm i kläderna bör så fort som möjligt inträda, bör ju ock medgifvas. Hvilka de män äro, som kunna anses lämpligast att från Andra kammarens allra heligaste träda in i rådkammaren, det blir deremot ett annat spörsmål. Om vi blifvit rätt underrättade, torde Carl Ifvarsson knappast nu mera vara rätta mannen; han är nog fortfarande lika klipsk, lika försigtig och lika duglig, men han bar slagit litet öfver målet en och annan gång just i sin sörsigtighet; kamraterna hafva icke dermed varit rigtigt belåtna, och hans inflytande har kanske derpå lidit något. För öfrigt torde samma försigtighet alltid bli så bestämmande, att hr Carl Itvarsson sjelt tillbakavisar hvarje anbud af det i fråga varande smickrande slaget. Emellertid böra vi hafva så många medlemmar at Andra kammarens majoritet som möjligt i det nya statsrådet. Skall man göra ett försök, så bör det icke ske med en ministere allt för mycket hoplappad af olika elementer. Det torde vara ett nödvändigt vilkor, om den blifvande regeringen skall kunna få någon verklig hållning, en hållning, som bör få etyrka ej blott af medvetandet af ett starkt stöd i riksdagsmajoriteten utan ock i känslan af ett högt ansvar, som bör blifva betydelsefullare i samma mån som man naturligtvis ställer vidsträcktare anspråk på dem, som förut mest klandrat, anspråk, att de skola uträtta hvad man förebrår de algående att hafva försummat. Finnes ej medvetandet om detta ansvar sallt lifligt, ställes det ej i närmaste samband med den föregående politiska verksamhet, hvilken bidragit att störta den närvarande ministåren, så minskas betydelsen af den närvarande krisen högst betydligt, och man kan då vänta att samma gamla historia upprepas om igen. Men om vi sålunda icke med någon fruktan skulle: se en landtmannaminis:öre framträda, så blir det deremot en annan fråga, om konungen just nu kan finnas benägen att kalla till sitt rådsbord dem, som framkallat den sista kouflikten rörande anslaget till presidentlönen i kommersekollegium, Skälen för och emot kunna härvidlag vara kiokiga att väga mot hvarandra. Vi ashålla oss också tills vidare från hvarje försök till en sådan vägning. Eftersom vi genom tal om ministerkrisen och våra samtidas funderingar, sjelfva, ehuru icke alldeles med afsigt, kommit in på gissnAngarneg omrsgde må vi väl här nämna. att