Jean Joseph Joumart genom testamente insats till universalarfvinge. Detta budskap väckte det största uppseende, emedan man visste, att baronen stått i det fientligaste förhållande till Jaumart och ofta röjt för honom den största afsky. Ryktet bekräftade sig likväl; d. 30 juni 1870 hade tili rätten i Namur öfverlemnats ett med sex sigill försedt kenvolut, och då det öppnades, fann man deri ett aktstycke af följande innehåll: Genom detta testamente fråntager jag mina slägtingar af hvarje grad all rätt till min qvarlåtenskap, som enligt lag skulle kunna tillfalla dem, i det jag, i afgi att Jean Joseph Jaumart, född i Bothey och boende i Bryssel, upprättelse för de förtretligheter jag vållat honom, till bonom testamenterar all min fasta och lösa egendom och sätter hvarje förut upprättadt testamente ur kraft. Det var en person vid namn Gustave Denys, som ölverlemnade till rätten detta aktstycke, utan att hvarken gifva eller kunna lemna någon upplysning om, huru han kommit i besittning deraf. Jaumart hade under de förflutna fjorton dagarne på alla möjliga sätt sökt skaffa sig upplysning om, huruvida den aflidne baronen upprättat något testamente under de sista dagarne af sin lifstid, och man hade alla båll svarat honom nej. Han anmärkte då ädse härtill, att det svårligen kunde så förhålla g och att man nog skulle finna något skriftligt, om man såg riktigt efter. Då det föregifna testautet kommit i dagen, brötos åter sigillen på herregården i Bothey och sen py undersökning företogs, hvilken bevistades af barouens slågtingar och Jaumart. Man sökte släånge utan att siona något, men Jaumart förklarade den ena gången efter den andra: Om man söker riktigt efter, skall man bestämdt finna något. Slutligen fann notarien Vermeulen, som ledde denna undersökning, i lådan till ett bord, som stod framför en softa, ett bref af följande innehåll: IIerr Jean Joseph Jaumart! Jag fruktar för att ni möjligen icke skall få njuta nägon fördel af mitt testamente, genom hvilket g skänkt er, allt hvad jag eger, i trots af hvad enniskorna och mina slägtingar skola säga derom; jag tycker om er, och min mening är orubblig. Derefter funnos ytterligare papper, beraknade på att styrka testamentets äktbet, Men vid närmare undersökning visade det sig, att här enligt all sannolikhet förelåg ett fräckt bedrägeri, till hvars utförande Jaumart haft åtskilliga medhjelpare. Den fortsatta nodersökningen gjorde den starka misstanken till visshet, och bedragaren har nu fått sitt straff. Jaumart hade emellertid liksom den falske Tichhorne många godtrogna anhångare, hvilka i honom sågo den förföljda oskulden, och de längvariga vittnesförhören för och emot der anklagade följdes med lidelsefullt intresse. Men lagen hade sin gilla gång, och slutligen föll, såsom vi nämnt, domen, lydande på fängelse i tio år, derför att Jaumart sökt salskeligen tillegna sig den aflidnes till 6 mill. fres uppgående förmögenhet. I anledning af denna dom ha i Namur oroligheter egt rum, hvarvid man måst företaga håktningar, och blefvo flera personer sårade.