Göteborgsposten – 24 april 1874, sida 2

Blick på pressen. Östgöta Korresp. för den 18 dennes har en uppsats rörande ministerkrisen, hvaruti det heter, att ryktet i dåvarande stund omförmälde följande ifrågasatta personer: justitiestatsminister: justitierådet Almqvist. krigsminister: expeditionschefen i landttörsvarsdepartementet frih. Raab. finansminister: ledamoten i Andra kammaren, grefvo A. Posso. Utrikesministern skulle fortfarande blifva densamme som hitintills. Och tillägger nämnde tidning vidare: rom någon förändring är i fråga inom sjölörsvars-, ecklesiastikoch civildepartementen omförmåäler ej ryktet. En ganska stor, om — åtminstone för tillfällot — ens ersättlig förlust skulle alltid uppstå, i händelse nuvarande ehefen för civildepartomentet asträddo. För ötrigt vill man veta, att ledamoten i Första kammaren baron J. Stjernblad skall vara ifråga att ingå som konsulativt statsråd. För vår del hafva vi städse framhållit riksdagsfullmäktigen Carl Ifvarsson såsom lämplig för en konsultativ plats, och vi kunna ej underlåta att äfven göra det nu. Hvad särskildt grefve A. Posse beträffar, anse vi honom nära nog sjelfskrifven såsom blifvande finansminister. Icke allenast att han allt sedan 1867 ansetts vara, utan väl äfven verkligea varit den mest framståande inom det förherrskande landtmannapartiet, hvarjomte han likaledes allt sedan dess fungerat, riksdag efter riksdag, såsom ordförande inom riksdagens vigtigaste utskott, statsutskottet, i följd hvaraf han vida mer och bättre än någon annan måste vara invigd i de åsigter och tänkesätt, som, hänförliga till berörde utskotts verksambet, kunna hvältva sig såväl inom riksdagen i allmänhet, som framförallt och särskildt inom Andra kammaren. Obestridligt har han i utskottet genomgått en så mångårig både arbetsam och lärorik financiel skola, att få, om ens någon, kan andraga någonting motsvarande. Orsaken, hvarför vi för vår del så ihärdigt framhålla hr Carl Ifvarsson, är ganska enkel. : Da allmänna opinionerna hafva, vare sig med eller utan skäl, en oupphörligt återkommande benägenhet att anmärka: Så der ja, nu har den grefven eller baron lyckats att på folkets axlar krafla sig upp, och man skall få se att han hädanefter vänder kappen efter vind. Dylikt prat, äfven om det vore fullkomligt obefogadt, undergräfver emellertid snart och lätt förtroendet till den ädlaste karakter, och depopulariserar törr eller senare den bästa regering. Vill man ministeriel stabilitet för framtiden, måste steget uttagas så, att det i och för sig är af den egenskap, att kunna tysta munnen på do lättvindiga opinioner, som numera så begärligt ockra på hvarje omständighet, som lämpar sig derför. Under alla de många år, som hr Oarl Ifvarason deltagit i riksdagarnes arbeten, har han icke allenast utgjort ett värderadt centrum för det talrika landtmannapartiet, utan har han dervid jemväl ådagalagt en mångsidig kännodom om ärendena och en alltid klar och redig uppfattning af dem samt ett så värdigt allvar och lugn vid deras behandling, att han ————— — LL — AA Avra