Göteborgsposten – 21 april 1874, sida 1

finnes ingen tjensteflicka i huset, som kan springa upp för trapporna så lätt som hon. Sakerna stå ungefär på samma sätt emellan oss, master Guy. Hon vill ännu ej säga ja, emeden hon tycker att det skulle vara att svika minnet af hennes förste; men jag boppas att jag skall förmå henne till det, hvad det lider. Hon har alltid tyckt om er, sir, och ifall ni vill säga ett godt ord för mig, skulle det göra mer godt, än om sir Arthur sjelf uppmanade henne att taga mig, — Jag skall säga det ordet för er, Purmton, förklarade Lowder småleende. Men den goda själen måste undra, hvarföre jag ej kommer till henne. Följ mig till hennes rum, Purmton, eller — vänta, gå ni förvt, skall jag smyga. mig efter och öfverraska henne. Detta var så likt ett af Guys gamla pojkstreck, att Purmtons hjerta ånyo värmdes för främlingen. Han samtyckte skrattande och gick förut ut ur matsalen, genom sitt eget serveringsrum och in i en korridor. Efter att ha knackat på en dörr i denna korridor, öppnade han densamma och steg in i hushållerskans rum. Lowder blickade förstulet in efter honom, Det var ett fyrkantigt, ganska stort rum med två fönster, hvilka lemnade utsigt åt den väl underhållna gården, på hvars midt var en fontän, som nu stod stilla! Golfvet var belagdt med prydliga mattor, gardiner hängde framför fönstren, och i keminen flammade en brasa. På kaminmattan låg en stor katt och njöt af värmen från elden. I en beqväm länstol och med fötterna på en pall satt mrs Goss fördjupad i tankar. Hon hade ej hört Purmtons knackning eller inträde, förr än han stod vid hennes sida. Då spratt hon till helt skrämd och utbrast: — Är det ni, Purmton? Så ni skrämde mig! Jag tänkte just på aft göra en titt in i salongen genom musikrummet. Jag vill se master Guy en minut. Det förekom mig, då jag såg honom i deg på morgonen, att han blif