XVI. Vi måste nu återvända till Jasper Lowder, som vi lemnat stående i den stora förstugan på slottet Tressilian, oviss om hvart han skulle gå för att komma till hushållerskans rum, hvars belägenhet sir Arthur, i tanka att han vore hans egen son, trodde honom fullkomligt väl känna till. — Detta är en oförmodad dilemma! mumlade han, i det han med rynkad panna gick neråt förstugan. Härigehom kan jag råka i allvarsamt bryderi. I hvilken del af huset skall jag uppsöka denna satans mrs Goss? Lowder var mycket fyndig och snart hittade han på ett sätt att reda sig ur förlägenheten. — Hushållerskans rum ligger någonstädes i bakdelen af huset, tänkte han. Sannolikt inom lämpligt afstånd från matsalen. Sedan han kommit till denna slutsats, begaf han sig helt djerft in i matsalen. E Purmton, hofmästaren, var ensam inne i rummet och sysselsatt med bordservisen. Han vände sig om vid Lowders inträde och gick emot honom med strålande ansigte. — Det påminner mig om gamla tider att se er här i matsalen, master Guy — jag ber om förlåtelse, sir; jag borde ha sagt mr Tressilian; men huru förändrad ni än blifvit, sir, faller sig det gamla. namnet naturligast för mig. : — Ni måste fortsätta att benämna mig med det, sade Lowder. Jag föredrar det framför den mera formliga be nämningen mr Tressilian. Jag fann, att mrs Goss ej för: ändrats sedan jag lemnade hemmet. Hvar är hon? — I sitt rum, master Guy, svarade hofmästaren i de hans runda ansigte fick en högre rodnad. Det är sannt att hon till utseendet ej blifvit en enda dag äldre på fen år. Hon är en väl bibehållen qvinna, mrs Goss, och de