Göteborgsposten – 21 april 1874, sida 1

För de tillämnade elementarläroverken för flickor, hvilka komiterade tänkt sig böra omfatta dels 5 dels 7 samt, endast till en början och såsom ett öfvergångestadium, 3 klasser, framlägges uti samma betänkande en sullständig organisationsoch läroplan. Hvad beträffar omkostnaderna för upprättandet och underhållet af de utaf komiten sålunda förordade nya läroanstalterna föreslås, att desamma skola bestridas dels genom bidrag från statens och vederbörande kommuners sida dels genom upptagande af en årlig elevafgift, hvars belopp inom läroverkets olika klasser skulle vexla mellan 40 och 60 kronor. Någon framställning. från regeringen till riksdagen med anledning af detta utlåtande afhördes emellertid ej förr än sistl. år, då K. M:t i en till riksdagen aflåten proposition föreslog, att på statsverkets bekostnad måtte inrättas till en början fyra offentliga elementarskolor för qvinlig ungdom, belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, hvilka skolor borde omfatta endast tre klasser, men vara afsedda att framdeles utvidgas, samt att för berörda ändamål ett anslag af 20,000 kronor måtte beviljas. . Såsom det var att förutse, lyckades detta förslag ej att tillvinna sig riksdagens bifall. Man invände deremot, och enligt vår tanke med allt skäl, att det vore långt ifrån otvifvelaktigt, huruvida dylika treklassiga läroverk, hvilka voro ämnade att meddela en i det närmaste kostnadsfri undervisning åt flickor af endast 9—12 års ålder, skulle komma att motsvara det med dem afeedda syftet eller ens att medföra något verkligt gagn och ej snarare dess motsats. Man anmärkte derjemte, alt det syntes betänkligt att beträda den väg, att staten så godt som ensam skulle: bära utgifterna för den qvinliga undervisningen, en väg som dock, en gång beträdd, ej vore lätt att öfvergifva. På samma gång, som riksdagen således, hufvudsakligen på ofvan angifna skäl, nekade sitt bifail till det af K. M:t framlagda förslaget, anhöll densamma, att K. M:t ville för näst sammanträdande riksdag framlägga ny. proposition i hvad mon och under hvilka vilkor staten må understödja af kommuner upprättade undervisningsanstalter för qvinlig ungdom. Den af riksdagen sålunda uttalade önskan bar K. M:t gått till möte genom sin den 20 febr. innevarande år till riksdagen aflåtna hemställan, att till K. M:ts disposition måtte ställas ett förslagsanslag å kronor 50,000 att användas till understöd åt af kommuner upprättade tre-, femeller åttaklassiga elementarskolor för flickor under åtskilliga uppgifna vilkor och bestämmelser, bland hvilka vi anföra: att kommunen kostnadsfritt upplåter lämplig och med lekplats försedd lokal för ekolan, äfvensom bostad eller motsvarande hyresersättning åt rektor eller föreståndarinna; att kommunen ansvarar för att skolkassan genom elevasgister eller på annat sätt har en ärlig inkomst af — allt efter. antalet af skolans klasser — minst 1333 kr. 33 öre, 2666 kr. 66 öre eller 5000 kr.; att kommunen för en tid af fem år i sender ikläder sig nu nämnda förpligtelser för skolans underhåll; att staten årligen bidrager till skolans underhåll med dubbla summan at det belopp; som inflyter till skolkassan genom lärjungarnes afgifter eller på annat sätt, dock icke utölver ett visst meximibelopp (t. ex. för ett 8-klassigt läroverk 12,000 kr.; att lärjungarnes årsafgifter må af kommunen bestämmas, dock icke till högre belopp än 40 kr. i de tre lägsta klassorna, 50 kr. i fjerde och femte samt 60 kr. i de bögre klasserna. utom en inskrifningsafgist af 6 kr. samt en terminlig afgift af 2 kronor till undervisningsmateriel och likaledes 2 kronor till ljus, städning o. s. v.; att hvar tionde lärjunge vid läroverket skall åtnjuta kostnadsfri undervisning. Ifrågavarande k. proposition, hvilken, såsom af ofvan lemnade redogörelse framgår, ej allenast temligen nära ansluter sig till de åsigter, hvilka omfattades af den i det föregående omnämda komitån, utau älven röjer, att afseende blifvit fästadt vid de inom sistl. års riksdag uttalade grundsatserna, torde äfven af nu församlade riksdag kunna och böra påräkna ett gynsammare mottagande än det, som beskärdes den förra k. propositionen i detta ärende. Visserligen gifver äfven det nu framlagda förslaget, enligt vår mening, anledning till en och annan befogad anmärkning, men i det stora hela synes det dock hvila på riktiga grunder, och de ändringar deri, som kunna pröfvas nödvändiga för att tillförsäkra deteamma riksdagens bifall, torde ej vara af svårare — — egnsanaa Han såå LER. W ho. me