Göteborgsposten – 21 april 1874, sida 1

vit mycket förändrad. Han såg ej ut, söm om 1 han varit densamme master Guy. Och han måste ha förändrats på annat sätt äfven, annars skulle han vid denna tiden redan ha varit inne och helsat på mig. Mången gång, mr Purmton, under hans barndomsdagar har jag gifvit honom läckerheter ur det der skåpet, kakor och frukter, men nu har han glömt bort det. — Ej så mycket som ni tror, mrs Goss, sade Purmton rodnande af förnöjelse. Det står någon utanför vid dörren, som vill träffa er. — Det är väl ej master Guy? sade hushållerskan i det hon sprang upp från sin stol. Det är väl ej master Guy. — Jo just han, sade Lowder i det han sköt upp dörren och småleende inträdde. Jag skulle ha besökt er förr, men jag kunde ej lemna min far. Han fattade mrs Goss hand och tryckte en kyss på hushållerskans belåtna ansigte. . — Ah, han har ej förändrats så mwycket som jag trodde! utbrast hon. Han är samme varmhjertade gosse, så berest och erfaran och lärd han än blifvit! Kom, master Guy, och sätt er i den här länstolen. Lowder antog inbjudningen. Han var inom sig utledsen både vid hushållerskan och hofmästaren, men i och med detsamma han antog Guy Tressilians namn och karakter, måste han äfven antaga hans tycken och antipatier. Han var besluten att spela sin roll väl, att ej förråda något af sin naturliga otålighet och att ej försumma någonting, huru obetydligt det måtte vara, som kunde trygga hans ställning och göra honom omtyckt sf baroneten och hans hushåll. I enlighet med detta sitt beslut gjorde han sig så älskvärd hån kunde för hofmästaren och heshållerskan, hyilka af både baroneten och Blanche behandlades med en viss förtrolig vänskap, och då han omkring tio minuter