Göteborgsposten – 20 april 1874, sida 2

het för vederbörande att under samma tid ej mindre ärligen för innehafvandet af skogstrakten Gaddstigen till sta:sverket inbetala ett belopp af 500 kr., än ock för nyssberörda tillverkning erlägga den bevillning, som i sådant hänseende kunde vara eller blifva i försa tningsenlig ordning bestämd, Utskottet anmärker härvid: : dels att, sedan k. m:t till 1872 års riksdag aflätit proposition om bergverkstiondens upphörande — äfven innefattande med vissa vilkor den från Åtvidaberg utgående tionde till ett belopp at 42,009 kr. 15 öre —, men riksdagen samma proposition afslagit samt i riksetaten uppfört inkomsten af bergverkstionden till samma belopp som föregående år, eller 93,000 kr., så hade genom anmärkta regeringsbeslut en af inkomsttitlarne i den af riksdagen uppgjorda statsreglering blifvit med ett betydligt belopp utan riksdagens medgifvande nedsatt, ett förfaringssätt; som så mycket mindre stode tillsammans med svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, som af nedsättning eller lindring i beräknad inkomst uppenbarligen följde ökad beskattning på annat håll; dels att förändringen af stadgandena angående upplåtelsen af en del af Gaddstigen, hvarvid arrendesumman blifvit förminskad samt upplåtelsen gjord oberoende af kopparverkets behöriga drift, oaktadt sådant blifvit ursprungligen stadgadt, ej skett på sätt lag och författoingar bestämde, utan hort till riksdagens pröfning hänskjutas; samt dels att kammarkollegium, under hvars handläggning likväl dylika frågor hörde, icke blifvit af K. m:t i ärendet hördt. Samtliga Första kammarens ledamöter hafva mot beslutet sig reserverat och uti den skriftliga reservation, som härvid hr v. Ebrenheim, med hvilken flera ledamöter instämt, afgifvit, är till bemötande af utskottets resonnemang hufvudsakligen andraget, att det till stöd för anmärkta beslutet anförda k. brefvet blifvit flera gånger tillämpadt, att rikets ständer flera gånger sjelfva erkänt k. m:ts rätt att bevilja dylik lindring eller nedsättning, samt att svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta ej borde anses förnärmad, då ingen ny skatt blifvit pålagd utan endast en gammal nedsatt. Mot memorialet i öfrigt äro åtskilliga reservationer anmälda, i hvilka anmärkts af hr Hallenborg, med hvilken hrr P. Nilsson i Espö och Sv. Nileson instämt, att den s. k. stäthållarefrågan hade bort afgöras enligt 5 riksakten och ej uteslutande i norskt statsråd; af hr Rydin, med hvilken hr P. Nilsson i Espö instämt, att det på ecklesiastikministerns föredragning beslutade, d. 9 aug. 1873 daterade cirkulär till samtliga eforalstyrelser m. fl. angående undervisningens ordnande i de tre lägsta klasserna af elementarläroverken tillkommit utan iakttagande af de i 38 SR. F. för expediering af k. m:ts beslut stadgade töreskrifter; samt af hr Ö. Andersson, med hvilken hrr Sv. Nilsson och Lyttkens i hufvudsak instämt, att den deklaration, som för lösning af den s. k. lotsfrågan af k. m:t afslöts med Danmark, för sistnämda makt medför fördelar, hvarpå den icke haft någon i den 8. k. Öresundstraktaten grundad rätt.