Göteborgsposten – 20 april 1874, sida 1

ögonblick kom mr Devereux Gover för att höra efter anledningen till oväsendet. En lång blick på de personer, som befunno sig på balkongen, och på dem, som voro på terrassen, lät honom förstå sammanbanget. — Tillbaka, Krigger, utropade han. Om ni släpper hunden på denne idiot, skall ni ansvara derför med ert lif! Tillbaka! Krigger drog sig med surmulen uppsyn tillbaka, och den ilskoe hunden följde honom. Med en åtbörd befallde mr Gower kocken och hushållerskan att begifva sig tillbaka in i köket. Det är kanhända onödigt säga, att de lydde. Mr Gower vände sin blick mot Tressilian, som mötte den med enmelankolisk sphinxartad blick. — Hvad er beträffar, sade Ollas förmyndare med plötslig sinnesrörelse, så måste ni gå. Ni förstår? Gå! Och kom aldrig tillbaka hit igen! Gå! Men Guy stod qvar lika orörlig som en klippa. — Jag vill att Olla kommer! sade han enkelt. — Det kan ej låta sig göra, svarade mr Gower hest. Gå. säger jag er! Jag kan ej uthärda att se er! Hvilken olycklig slump förde: er i min väg? Jag blir frestad att göra er något ondt, om ni ej går. Men Tressilian som hvarken förstod hotet eller mr Gowers sällsamma. sinnesrörelse, rörde sig ännu ej ur fläcken. Han ropade: åter på Olla och bad henne komma till sig. : Mr Gower tillsade Krigger att binda sin hund vid en af pelarne i den långa pelargången. Betjenten gjorde detta. Mr Gower befallde derefter honom och den sicilianske kusken att bemäktiga sig den olycklige gästen. (Forts.)