Göteborgsposten – 20 april 1874, sida 1

ariffen och traktat-tariffen var ganska betydlig, på sitt följande närmare utvisar: Allmänna Traktattariffen. tarifien. Fl. Er Fl. Kr. Tackjerrrr.L.. — 422 — 25. Smidt och valsadt jern 1. 1 1 B. Stäl 2 10 1 25. Allt pr Centner netto. Å I anledning häraf inleddes underhandlingar genom k. maj:ts beskickning i Wien redan 18359 i ändamål att för de förenade rikena utverka samma rättigheter, som den mest gynnade nation, men blefvo dessa underhandlingar ej afslutade förr än sistlidet år, hvarefter traktaten varit underställd representationerna i Wien och i Pesth, hvilka utan anmärkning densamma godkänt. Från vår sida har någon tullnedsättning icke blifvit gjord, enär, då differential-tullar icke finnas i de förenade rikena, sterrike-Ungern redan förut i verkligheten åtnjöt samma frättigheter som den mest gynnade nation. Till följd bäraf bar traktaten ej heller behöft underställas riksdagen och storthinget. Traktaten är afslutad på tio år, att räkna från den dag då ratifikationerna utvexlades, och äro således de förenade rikenas uaturalster och tillverkningar från nämnda dag befriade från diflerential-tull i Österrike-Ungern. : Eldsvådan å Motala varf vid Norrköping, Etter Norrkpgs Tidn. för i fredags meddela vi följande målande skildring öfver denna förut i korthet omnämnda olyckshändelse: Det rastlösa Norrköping hade till större delen nyss gått till hvila och tystnad rådde öfver staden, då plötsligt, kl. omkring en qvart öfver 11, ett starkt eldsken förmärktes i riktning mot Motala varf. Det tilltog i styrka och snart tedde sig från de flesta punkter af staden, men isynnerhet från Oskar Fredriks bro, ett hemskt, men icke desto mindre praktfullt skådespel. Det kolossala och ofantligt omfångsrika hus vid Motala varf, hvaruti stapelbäddarne äro belägna och hvarifrån så månget fartyg utgått, stod i ljusan låga. vd Snart var en stor menniskomassa på benen. De hemska klämtslagen Jjödo allt tätare och tätare och vattenkörare korsade hvarandra. De begge stränderna i närheten af varfvet samt Syltbergen voro garnerade med menniskor, hvilkas blickar stadigt voro fästade på det sig alltmera utvidgande eldhafvet, hvars sken upplyste flera till och med ganska aflägset belägna delar af staden. Att släcka elden i byggnaden var ej tänkbart; nej, hufvudsaken var att rädda omkringliggande föremål, och tack vare ett raskt arbete samt hufvudsakligast den gynsamma omständigheten att den sydliga vinden — hvilken medförde ett regn af eld — låg rakt ifrån bebygda delar, lyckades man rädda såväl omkringliggande byggnader som ock den tätt bredvid det stora huset befintliga materialgården samt det Heggbladska varfvet, hvilket senare sannolikt strukit med om vinden legat ditåt. På motsatta stranden antändes intet, oaktadt der funnos såväl halmdösar som, fastän något längre bort, -Linköpings sågverksbolags upplag af trävaror och änskont millioner eldgnistor föllo ned deromkring. 3 Pansarkanonbåten Björn, som låg tätt bredvid det brinnande huset, manövrerades skyndsamt öfver till motsatta stranden, der den läg skyddad, och med tillhjelp af manskapet från denna båt råddades äfven en skonare, hvars segel och tågvirke fattat eld. Men svårt deran var ångf. Nore, hvilket i och för reparation låg förtöjdt vid varfvet med aktern tätt intill det brinnande huset. Man försökte få det loss, men förgäfves; tunga jernkedjor höllo fartyget fjettradt. Det fattade eld; rop och skrik. Några män befinna sig å fartyget; de försöka släcka medelst sprutning och äro nära att lyckas, då plötsligt med ett väldigt brak en del af den ena utaf det brinnande kolossala husets gaflar störtar ned öfver fartyget. Dess akter fattar eld, och der brinner icke obetydligt; men man lyckades slutligen släcka elden och fartyget blef räddadt samt undslapp med jemförelsevis ringa skador. Vattnet. glänste såsom eld och på dess yta syntes båtar med nyfikna. Ena pråm låg vid motsatta stranden. Ena man befann sig å densamma sysselsatt med att kasta den ena stora påsen efter den andra i sjön. Det var krut, och man nödgades vidtaga detta försigtighetsmått. Detta krut var bestämdt för profskjutning å pansarbåten Björn. Efter hvad vi hört fattade det eld uti en å ett fartyg befintlig skeppares kläder, han ropade till land att man sknlle spruta på honom, men ingen hörde bans rop, hvadan han för att rädda sig hoppade i strömmen samt simmade derefter i land. Snart voro det brinnande husets väldiga väggar rasade, och i lågorna syntes de å stapel stående tvenne ännu icke fullt färdiga pansarkanonbåtarne; deras plåtar voro nästan hvitglödgade af hettan. Man har i dag stöttat dem och dervid funnit att de hafva stora bucklor i botten samt för öfrigt äro ee många sätt förstörda. Det är ännu ovisst om de unna användas; detta lärer emellertid vara mindre troligt, och i så fall drabbas verkstaden af en stor förlust, man säger omkring 300,000 kronor, hvilken summa de båda icke brandförsäkrade pansarbåtarne lära vara värda i det skick, hvari de vid eldens början sig befunno. Den ena var ännu långt ifrån sjöfärdig, men den andra var klar att om några dagar gå af stapeln. Klockan bortåt tre på morgonen var all fara förbi, endast tunga, blodröda rökmassor vältrade sig fram i den kolsvarta natten, och snart kunde klämtningen upphöra. Eldsvådan, d. v. s. dess egentliga intensivitet, hade då varat i ungefär 3 timmar, hvarunder den stora byggnaden jemte inventarier helt och hållet brann upp. Elden fick också god fart af den ganska starka blåsten. I dag hafva ne menniskor besökt platsen för eldsolyckan. Det vidsträckta området företer förödelsens styggelse, och här och der trängde ännu vid middagstiden eld och lågor fram ur grushögarne. Sjelfva verkstadshuset är oskadadt, och både der samt å under byggnad varande fartyg i strömmen I arbetade man af bjertans lust. i Unru elden uppkommit är ännu obekant. Kl 9 kom mr Devereux Gower för att höra efter anill oväsendet.