Göteborgsposten – 17 april 1874, sida 2

— Tala ej med mig om giftermål, sade hon. Har ni någonsin hört talas om Pygmalion, som blef förälskad i den bild han sjelf försärdigat? Det tyckes ej vara möjligt, att man skulle kunna bli förälskad i en staty, utan hjerta, själ eller lif. Men hans kärlek begäfvade hans skapelse med hjerta och själ, och hans marmorbild blef en losvande qvinna! Och — och — jag hac haft en något likartad erfarenhet, men den kan aldrig få ett eå lyckligt slut. Jag har beundrat en staty, dom kundelandas — men en själlös staty! Jag älskar honom ej. Men, vän Popley, om den stackars Jasper Lowder varit i besittning af sitt förstånd, varit den man jag tror att han måste ha varit, skulle jag ha tyckt mer om honom än om någon annan man, som jag någonsin sett. Såsom det nu är, tycker jag om honom och hyser på samma gång medlidande med honom! Jag skall bli hans vän! Och jag skall aldrig gifta mig! — Vänta blott till den rätte kommer, sade mrs Topley muntert. Det är tids nog, mies Olla. Se nu är Jim nere på terrassen också. Han vill ej låta Krigger få göra alldeles som han vill. Hvartöre kan ej Jim gå till vår konsul eller prest i Palermo och utverka er frihet? tillade mrs Popley, troende sig komma fram med ett alldeles nytt och godt förslag: — Emedan, svarade Olla bittert, både konsuln, presten och de andra engelsmännen, som äro bosatta i Palermo, tro mig vara om ej alldeles vansinnig dock något Årubbad. De skulle ej bjelpa mig. Vår hjelp måste komma från oss sjelfva. Hon frigjorde sig sakta ur. mrs Popleys famn och gick och satte sig vid elden. Iogenting hände under loppet af förmiddagen. Klockan ett bar Krigger upp en riklig måltid. Betjentens ansigte var kallt och orörligt, då han nedsatte sin börda på bordet, och ban gick utan att tala. Säkerligen hade han fått befallning att ej besvara ;