Göteborgsposten – 17 april 1874, sida 2

ligen försvårande omständigheter. Från Utlandet. Bland de offentliga ceremonier, i hvilka den österrikiska kejearsamiljen deltager under påskveckan, är den af kejsaren och kejsarinnan företagna bespisningen och fottvagningen af fattige en af de egendomligaste. De gamla män och qvinnor, hvilka denna ära blir till del, tagas så mycket som möjligt från Wiens olika qvarter och bland de fattigaste samhälleklasser, och det är en ära, som i hög grad eftertraktas. De fattige afhemtas och föras tillbaka i hofvagnar, och under det att endast de högsta samhällsklaseerna annars hafva tillträde till det kejserliga slottets praktgemak, få vid detta tillfälle ej allenast de fattige, hvilka spela en aktiv roll vid ceremonien, lof att medtaga några slägtingar, utan der äro äfven alltid på tribunerna förbehållna några platser åt damer ur bourgovisien. Ceremonien, som eger rum skärtorsdagen, försiggår i den stora ceremonisalen i det kejserliga slottet, en vacker, hög sal med två rader massiva pelare. Platsen mellan dessa är omändrad till läktare för åskådare, nästan uteslutande damer, under det att rummet midt i salen är förbehållet åt officerare, hoftjenstemän, mivistrar och andra förnäma personligheter. En egen loge är inredd åt diplomatorna, och bland dem sög man i är hela den japanska beskickningens personal. Vid ena ändan at salen, till. höger och venster om ingången, finnas tvenne låvga bord, vid hvartdera af dem är dukadt för 12 personer och vid hvarje kuvert är en tallrik, en serviett, en tennbägare med rödvin, en grön lerkruka med den kejserl. örnen och deras majestäters namnchifler samt knit och gaffel. I korridorerna och de tillstötande rummen paraderade trupper såsom vid de högsta hoffester. Af de gamla fattiga, hvilka infördes af hofpersonalen, klädda i gammaldags tyska drägter, 12 af hvarje kön, var den äldsta i år en qvinna om 107 år, ep annan qvinna var 98 år gammal och den yngsta af de qvinliga gästerna var 87 år, under det männen vexlade mellan 85 och 90 år. Då allt var i ordning, slogos dörrarne upp, och deras majestäter kommo i stort tåg, med lifvakten, hofvet, ministrarne, presterskapet och erkehertigarne i spetsen, in och togo plats, kejsaren vid, ändan af männens bord, kejsarinnan vid ändan af qvinnornas. Pager inburo brickor med maträtter på, hvilka kejsaren och kejsarinnan satte framför de sattige, under det ait de samtidigt yttrade några vänliga ord till hvardera särskilt, och sedan buros brickorna bort af erkehertigar och erkehertiginnor. Då måltiden, hvilken i år nästan icke rördes af de fattiga gästerna, var slut, flyttades borden undan, och erkehertigarne och erkehertiginnorna knäböjde för de fattige och blottade deras högra fot, hvarefter de bredde ett stycke linne öfver den, så att endast tårna. voro synliga. Presterskapet bad en bön, under hvilken kejsaren och kejsarinnan gingo, åtföljda af en hofmarskalk med ett vattenfat och en handduk, rundt omkring till hvardera af gästerna, knäböjde, vätte deras tår och aftorkade dem. Då fottvagningen var slut, tvådde deras majestäter sina händer, togo små pungar af hvirt skinn, hvardera med 30 silfverpenningar, och hängde dem kring halsarne på de gamla männen och qvinnorna. Härmed var ceremonien slut, tåget lemnade salen, och de gamle kördes hem, hvardera försedd med.en korg, innehållande den mat de skulle ha ätit, och den bordservis, som fans på deras platser. Det är troligt, såsom en korresp. anmärker, att isynnerhet de japanska diplomaterna med ej ringa förurdran hafva åsett, att mäktiga suveräner, herskare öfver millioner menniskor, sålunda iklädt sig en tjenares skepelse emot sina fattigaste undersåter; men ceremonien utfördes med så mycket allvar och sann känsla, att den ej efterlemnade något parodiskt intryck. I saknad af vigtigare underrättelser från Spanien, måste vi inskränka oss till att återgifva ur en korresp. till Neue Prouss. Zeit.följande: Förhållandena -ställa sig med hvarje dag mera gynsamma för Don Carlos. Hans fienders fullständiga lugn, hopsamlandet af alla tillgängliga krafter, äfven blott till hälften öfvade rekryter, visa tillräckligt, att krafterna inom regeringstruppernas läger starkt angripits. Man har derför på carlisternas sida insenting försummat för att så mycket som möjENAS SENSSSASTTESATEOEA UR