Göteborgsposten – 17 april 1874, sida 2

— —Fp mspdr:0007442 ———— — — ——— tillvita mig, beskyllt honom för bedrägeri, ja att jag icke ens yttrat mig om de skäl han haft för att utesluta ett enligt min åsigt behöfligt citat, utan blott påstått, att man bör synnerligen sorgfälligt undvika hvarje handling, som kan få sken af eller som innebär t. o. m. blotta möjligheten att kunna så tolkas, att man synes hafva velat åpräla med länta fjädrar, hvilket på intet vis innebär, att jag beskyllt hr B. för att batva velat göra så. Man torde alltså nödgas medgifva, att jag icke alls kan beskyllas för att hafva velat, att någon skugga skall kastas på renheten af hr B:s Åafsigter. Men dermed är han icke befriad från beskyllningen att hafva plagierat; ty det har han gjort, då han — alldeles oafsedt i hvad afsigt — hemtat ej blott innehåll utan äfven framställningens form trån en författare utan att likväl citera honom. Om vidare ett af vänskap och välvilja enskildt uttaladt yttrande, i hvilket man visserligen icke förringar utan deremot lätt öfverdrifver vännens förtjenster, af mig b ifvit fäldt ej fullt ett år före den tid, då jag gick hr B:s önskan till mötes genom att — efter ett ytterligare och än omsorgsfullare studium än hvad som behöfdes för att inse förträffligheten af hans sammanförande af algebraiska analysen och differentialkalkylen (för hvilket jag berömt honom både i det på eit så grannlaga sätt publicerade brefvet, i granskningen och i mitt genmäle mot hr B:s svar på granskningen) och efter denna plan utarbeta kollegium — recensera hans bok och dervid — samvetsgrann som jag ville vara och anser mig hafva varit — nödgats påpeka åtskilliga detaljfel, som förekommit vid arbetets utförande; — om något sådant inträffat, så kan jag ej finna, att det kan läggas mig till last, och aldraminst torde derur någon lågsinnad dubbelhet i min karaktär kunna uppvisas; utan snarare skulle väl det varit en dålig handling af mig, om jag framkommit med en granskning innehållande blott beröm, ehuru jag var medveten om bokens många brister. Detta angående anklagelsen n:o 3). Med anledning af den tendens i br B:s sista genmäle, som uttryckes i dess förf:s önskan att leda allmänheten, då den skall bilda sig ett omdöme i stridsfrågan, tillåter jag mig att om denna allmänhet uttala den åsigten, att jag tror densamma vara alldeles för förständig för att låta inbilla sig, att den skulle kunna sätta sig till doms i en speciel vetenskaplig fråga; ty en sådan har jag, trots beskyllningarne. som jag fått uppbära, för personliga angrepp, hela tiden velat att striden uteslutande skulle gälla, oaktadt jag nödgas beklaga, att jag icke lyckats förmå min motståndare att hålla sig på det området, utan har han i stället på det omsorgsfullaste undvikit denna sida af saken — af hvad orsak skall jag Jåta vara osagdtUpsala i april 1874. M. Falk. Red:n har icke det ringaste tvekat att oafkortad intaga ofvanstående uppsats, ehuru vi möjligan skulle upptagit den med större tillfredsställelse, om den till innehållet varit lika öfvertygande, som den till formen är systematiskt uppstäld. Vi erinra endast våra läsare, att vi alldeles icke lemnat någon missfirmande vartikel, utan endast en kort notis rörande hr Björlings motskrift, och uppmana dem, som ej äpnu läst den af hr Falck i februari utgifna skriften och hr Björlings af densamma framkallade motekrift att taga kännedom om dessa båda skrifter, och äro vi då örvertygade, att de af nämda läsning skola röna samma intryck som vi och alldeles icke finna, att vi -missfirmat hr F., om vi också icke — och det må ja ursäktas oss — kunna gilla hans sätt att gå till väga. Notisen gällde för öfrigt hufvudsakligen endast hr F:s i februari utgifna skrift, hvaremot den äldre granskningen i den matematiska tidskriften endast har blifvit helt och hållet i förbigående omnämnd. Att ätven denna synts oss bitter — i synnerhet vid jomförelse med den ungefär ett år förut affattade enskilda vänskapsfulla skrifvelsen — må väl icke förvåna ens hr Falck. Att br F. icke ens Åanade, att hr B. beredde sig att söka professuren, är en förklaring, som bör glädja hvar och en, som finner något motbjudande i den lilla jalousie de metier, som man kanske misstänkt här hafva gjort sig gällande, förutsatt att man tillägger denna förklaring den betydelse; hr F. i densamma vill inlägga. Att br F. velat, att striden hela tiden uteslutande skulle gälla en speciel vetenskaplig fråga, synes oss deremot alldeles oförklarligt. Med hr F:s sebruari skrift framför oss — full som den är af utfall och antydningar, som synbarligen äro beräknade på att nedsätta hr B. icke blott såsom författare af den omtalade läroboken utan. i bans egenskap af vetenskapsidkare i allmänhet, ja, i hans egenskap af bildad man — med denna skrift framför 088, måste det förvåna oss, att hr F. vill försöka att framställa sig sjelf i denna vackra dager, under det han utan grund beskyller sin motståndare att på det omsorgsfullaste hafva undvikit denna sida af saken d. v. s. den vetenskapliga. Vi skulle slutligen kunna göra en rätt egendomlig sammanställning mellan hr F:s påstående i början af uppsatsen rörande, hvad det af oss begagnade uttrycket Vi veta icke skall anses innebära, och hvad hr F. här ofvan anför till förklaring af sin förutsatta anklagelse, att br B. skulle hafva plagierat — hr F. vill nemligen här påstå, att han endast varnat, men han har icke velat antyda, att br B. gjort sig förtjent af denna varning eller att han velatl plagiera (!) — men vi behöfva icke fästa oss dervid, att hr F. tror, att vi -afsett att låta almänheten misstänka en låg bevekelsegrurd-, lå vi sortiarande anse oes hafva goda skäl för Ö vår uppfattning af hvad hr F:s insinuationer naebära, denna uppfattning och våra afsigter !i nå nu at hr F. tydas på vare sig det ena ller andra sättet. n och en i mitt hjerta, så yttra aldrig något så omr 00