Göteborgsposten – 14 april 1874, sida 1

AA — delutgisningerätten för banken. Banksedlar få endast lyda å 10, 50, 100, 500 och 1000 kr., men tills vidare, och intill dess Köngl. Maj:t annorlunda förordnar, å jomväl 5 kronor. — Allmänna ombud, hvarom i denna författning förmäles, förordnas af chefen för finansdepartementet, som jemväl eger att bestämma, vid hvilka kontor utom hufvudkontoren dylika ombud skola finnas anställda, och att utfärda nödig instruktion för dem. Deras aflöning, hvars belopp bestämmes af K. Maj:t, utgår tills vidare och intill dess annorlunda förordnas af statsverket. . v Den tredje i ordningen af de Kongl, propositionerna rör den beskattning, som, i följd af tackjernstiondens upphörande, bör bergslagerna i riket påföras, och deri föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med kammar-kollegii hemställan, att vid tillämpningen af de genom K. kungörelsen d. 9 juni 1871 meddelade föreskrifter angående framtida skattskyldigheten för sådana hemman och lägenheter inom priviligierad bergelageort, som i sin egenskap att tillhöra. sådan ort dittills ätnjutit någon trihet i afseende på räntan, måtte få så förfaras, att af den för hvarje bergslag eftergifna jordeboksräntan endast en tredjedel måtte de hemman, som derifrån äro betriade till lika belopp efter hemmantalet hvartdera påföras enligt de inom hvarje bergslag särskildt förekommande förhållanden, Riksdagens måhända märkligaste beslut har illustrerat den förflutna veckan, det nemligen hvarigenom den nya Mellånrikslagen blifvit gällande lag för de förenade konungarikena. Oaktadt stora fördelar, särdeles i jemförelse med nuvarande förhållanden, onekligen derigenom tillskyndas de båda folken i lättare samfärdsel dem emellan, ser man, och med rätta, någet ännu mera i det beredvilliga antagandet å ömse sidor af denna lag, förhoppningar om en blifvande ännu kraftigare sammanslutning och vissbeten om, att forna dissonanser alltmer upplösas i en önskvärd harmori. Man bar närmat sig ett steg till en tallförening, som visserligen ännu synes ogörlig, så lävge tullsatserna, i följd af olika beskattniogssystem, måste vara väsontligt divergerande i de båda länderna, men. som blir mera: sannolik, derest hos oss frågan om grundskatternas afskaffande erhåller en lycklig lösning. At hvad som föregick i båda kamrarne framgick tydligt, att frågan allmänneligen uppfattades efter en vidsträcktare politisk synvidd, än att några smärre anmärkningar skulle få göra sig gällande. Derjemte kunde man inhemta den lärdomen af det lilla, som sades, att de protektionistiska åsigterna äfven i Andra kammaren numera hafva ganska ringa sympatier. s Ett annat ganska remarkabelt beslut af riksdagen är, att båda kamrarno med öfverraakands evighet gillat lagatskottets förslag med anledning af hr Philipsons motion, om rättighet för gift gvinna att råda öfver hvad hon genom eget arbete förvärfvar m. m Denna till. sin princip så vigtiga lagförändring mötte ur flera skäl motstånd i Första kammaren, men blef af Andra kammaren, emot all förväntan, utan den ringaste invändning antagen. Samma enighet kamrärne emellan har visat sig i fråga om den af K.-M:t föreslagna förordning angående vilkor för utländning att förvärfva fastighet i Sverige. Båda kamrarne hafva förkastat förslaget, som man tyckte obehöfligt, då dess stadganden redan af K. M:t tillämpades vid förekommande fall; för öfrigt voro väl åtskilliga ej rätt nöjda med, att icke flera restriktioner vidtagits. Det torde härvid böra erinras om, att propositionen framlades just på grund af en begäran från förra riksdagen. Den undersökning af förhållandena, som deraf. föranleddes, torde emellertid hafva gjort sin nytta, såsom visande, att man icke behöfde vara så rädd för följderna. af utländningars fredliga eröfringar i Sverige. Afven särskilda utskottets förslag om förändrade straff bestämmelser för skogsåverkan hafva kamrarne sammanstämmande äterremitterat till utskottet, antagligen för att så bestämmelserna nägot förmildrade. Det är dock svårt att af diskussionon sluta till, hvad riksdagen egentligen vill, och utskottet, som haft otur med sitt första förslag, torde under fortsättningen af sitt arbete så orsara, att, fastän man något så när vet hvart man vill, det icke är lätt att finna den väg, på hvilken pluraliteten vill gå. Slutligen böra vi älven anteckna om riksdagens . verksamhet, att metriska vigtsystemets införande vid trafiken å jernvägarne samt i handeln med ädla stenar och metaller, som K. M:t föreslagit, nekats af Andra kammaren, hvarigenom förslaget förfallit. De gemensamma votsringarns halva nu be— —— i djupet af sitt hjerta, att hon ej skulle finna