Göteborgsposten – 13 april 1874, sida 1

ACCGAMOMOOMOMOMOOAA-— utskottet, ändå icke vidhölls af Andra kamaren, då det gälde några pensioner af K. M:t föreslagna och af statsutskottet förordade. Sedan nämnda kammare skilt sig från nionde hufvudtiteln, företogs första gången vid denna riksdag vinoch maltdrycksfrågan. Derom äro väl de flesta nu ense, att den betänkliga förbrukning af både vin och maltdrycker, som befrämjas isynnerhet på de talrika serveringsställena å landet, måste i sedlighetens och nykterhetens intresse stäfjas; men på de förslag i sådant -syfte, som några motionärer framlagt, hade bevillningsutskottet icke velat fästa afseende, utan afstyrkt dem egentligen af det skäl, att K. M:t aflåtit en proposition om inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker, hvilken proposition remitterats till lagutskottet. I anledning af förstnämnda utskotts framställning uppstod en ganska vidlyftig och lika tråkig diskussion, som dock endast hvälfde sig derom, huruvida kammaren genom att bifalla nämnde tramställning från bovillningsutskottet skulle framkalla hinder för besluts fattande i samma ämne, då det från lagutskottet sörväntade betänkandet inkommer till riksdagen. Att en så enkel formfråga kunds föranleda till en så långvarig diskussion, kan endast förklaras på det sätt, att de många talarne under påskhelgen hunnit hvila upp sig och ru bade ett trängande behof att åter fortsätta dessa talöfningar, som endast resultera dertill, att en dyrbar tid förepilles och att de tryckta protokollen svälla ut. Första kammaren bade redan godkänt bevillningsutskottets framställning utan att derigenom anse sig förhindrad att med sjelfva frågan taga vidare befattning, när lagutskottets betänkande inkommer; i Andra kammaren likasom fruktade man, att, om beslutet der öfverensstämde med det, som fattats i den Förste, skulle frågan icke blifva löst, och så ordades om, antingen motionerna skulle förklaras icke föranleda till någon åtgärd, eller betänkandet återremitteras till utskottet, eller helt rätt och slätt bifallag, hvilket till sist blef kammarens beslut, sedan tjugo talare yttrat sig. På aftonen i går ordades mycket i Andra kammaren om rättsmedvetandet och dess förhållande till — skogsåverkan. Riksdagens särskilda utskott hade, med anledning af väckta motioner, uppgjort förslag till straffbestämmelser för skogsåverkan, och deasa äro särdeles stränga. Utskottet hade synbarligen dertill blifvit föranledt at de stora tillgrepp å skog, som föröfvas; men utskottet hade förbisett den vigtiga omständigheten, att de föreslagna straffdestämmelserna icke stodo i parit med sådana, som äro stadgade för andra förseelser jemförliga med åverkans brott. Derföre hade utskottet icke iakttagit de nödvändiga distinktionerna mellan stöld, snatteri och åverkan, och — hvilket af revisionssekreter Östergren, grefve Sparre, hrr Philipsson, Kolmodin och P. Staaff äfven framhölls — följden deraf skulle blisva, om förslaget blefve lag, osäkerhet i lagskipningen. Förelaget försvarades med både talang och värma af frib. Åkerhjelm och br Åstrand; men det blef återremitteradt till utskottet, som likvisst troligen icke kan frångå sina åsigter och göra om sitt förslag. Det är också troligt, och det bekräftas äfven af detta förslags intensitet, att icke ens speciella lagar på ett tillfredsställande sätt kunna uppgöras så der på rak arm, utan att dertill fordras en grundligare behandling, så att de icke befinnss skjuta öfver målet. Derföre hade det utan tvifvel varit ändamålsonligast, om beslutet blitvit, såsom en representant — landshöfding Asplund — föreslagit, romligen en skrifvelse till K. M:t med tillkännagisvande af riksdagens åsigt, att, der någon å annans mark olofligen säller växande träd i uppsåt att det tillegna sig, sådant bör anses och bestraffas eåsom stöld eller snatteri, och med anhållan att ett lagförslag i eådan syftning måtte utarbetas och för nästkommande riksdag framläggas. Genom en sådan åtgärd från riksdagens sida — och den torde blifva vidtagen, när frågan åter förekommer — förlorades ingen tid; ty det är icke alls troligt, att, om än särskilda utskottets förslag skulle af riksdagen bifallas, det i sitt närvarande skick kan af Högsta domstolen till sanktion förordas. Å Med behandlingen af detta ärende upptogs kammarens hela aftonsammanträde. På diplomatläktarne tillbringade de härvarande ledamöterna af norska statsrådet nästan hela aftonen: de hade kommit för att åhöra diskus. sionen om Mellanrikslagen; de fingo i stället del af -åverkans-frågan. Mollanrikslagen stod på föredragniogslistan, men förekom icko.