Göteborgsposten – 13 april 1874, sida 1

Från Hufvudstaden. Konungen gat i förgår middag, hvartill voro inbjudna öfverståtbållaren, högre militära och civila embetsmän samt ledamöter af rikedagens båda kamrar. En bulnad uti halsen hindrade drottningen att öfvervara middagen. — Konstföreningen hade i torsdags sitt första uppköp för detta år, då bland öfver 100 utställda konstverk följande 17 köptes; Genre af. Hagborg; landskap, af Kallenberg; d:o af Nordgren; nepuni-tempel i Prstum, af Palm; döda fåglar, af Lundh; interiör af dömen i Halberstadt, af Odelmark; landskap, of Törnå; genre, af J. Kulle; landskap, af Skånberg; ÅMoses utsättes af sin moder, af Hellqvist; vinterlandskap, af O. Jernberg; fruktstycke, at A. Jernberg; landskap, af Ekström; d:o af Elise Bergman; marin, af Lövaas; genre, af Persus, och d:o (aquarell), af Hellqvist. Inköpssumman uppgick till 6,125 kr. — sEtt betydligt ras inträffade natten till torsdagen vid lägenheten Henriksborg, strax bortom Danviken, eäger Dagbladet. Ett betydligt antal jernvägsskenor, i vigt uppgående till omkring 2,000 ctr, som hitkommit med engeleka ångfartyg, och som skolat transporteras upp i Mälarhamn, hade i afvaktan på sjäfartens öppnande i Mälaren der blifvit upplagdt; men troligen hade grunden varit för svag att uppbära ofvannämnda betydliga tyngd, ty hela partiet jemte underliggande mark rasade, och på sådant djup, att en stor del jernvägeskenor gingo långt under vattnet, stående på ända i botten. Ett svårt arbete förestår för skenornas upptagande. — Familjen Benoiton, Victorien Sardous bekanta sedemålning ur parislifvet uppfördes i torsdags efter åtskilliga års hvila åter på Dramatiska teatern. N. D. Alleh. för i fredags yttrar derom: Dramatiska teatern gaf i går afton publiken tillfälle att bevittna återuppförandet af en gammal, men derför icke glömd nyhet, Victorien Sardous skarpt moraliserande och blodigt satiriska, men ytterst qvicka och spirituella komedi Familjen benoiton. Den gafs nu lika väl på alla enskilda händer och med samma goda samspel som för några år sedan, och den nya uppsättningen af extravaganta toiletter var om möjligt ännu mer dyrbar, lysande och i sina öfverdrifter mera löjeväckande än då. Med nöje åtetsåg man Benoiton och Prudent, hvilka utan tvifvel höra till de yppersta komiska figurer, som någonsin framstälts af hir K. Almlöf och Fredrikson. Den nye lille Fanfan var ett lika stort underbarn som hans föregångare; deremot hade denna senare, m:ll Bäckström, i afseende på god uppfattning och naturligt spel icke så obetydligt vuxit ifrån sig i slyngeln-gymnasisten Theodule. Hr Hedin var samme glade och ridderlige Champros, som man minnes sedan gammalt. Hr Broman tycktes hafva för mycket litat på sitt minne från den tid, han sista gången spelade Formichel. M.ll Wiberg, som efter m:ll Nerman erhållit Marthes parti, röjde mycken känsla och förtjenar beröm för den omsorg, hon tydligen egnat sin uppgift, hvilket bemödande också kröntes med framgång. Med undantag af de långa predikningarne om hennes ungdoms hvita musslin, med kvilka man undfägnas af Clothilde dEvry, hvilken rol för öfrigt med finhet och takt gifves af fru Almlöf, tycktes hela pjesen synbarligen i hög grad roa publiken. Etter styckets slut inropades alla de spelande. Huset var utsåldt. 1 morgen gifves efter några års hvila Goldschmidts skådespel Engelsmän i Indien, då hr Isachsen på norska språket utför kapten Slacks roll.