Göteborgsposten – 11 april 1874, sida 1

Annonspris: 1 tomentet. Derigenom har eoke den politiska e2ituatienon i ringaste mån blifvit klarare. Endast det har vunnits, att de löpande ärendena tillhörande nämnda departement kunna i vanlig ordning expedieras, och att justitieärendena kunna, på det sätt regeringsformen bjuder, tortfarande i staterådet föredragas. Men alla de vigtigare justitieärendena måste deremot hvila, till dess. en justitiestatsminister definitivt blir utnämnd. Att dermed hvarken kan eller bör dröja, är otvifvelaktigt; men då redan en hel månad förflutit, utan att det lyckats finna någon lämplig och villig att ötvertaga justitieportföljen, så är det otvifvelaktigt, att några särskilda och ganska stora svårigheter måste hafva uppstått och alltjemt möta för lösningen af den nu bårdt tilldragna kuuten. Den ena dagen -har ryktet visserligen förmält, att problemet blifvit löst, och att utnämningen skulle snart blifva synlig i Posttidningen; men ett par dagar derefter har det hetat: han — den sunne — har äfven refyserat, likasom frih. De Geer gjörde. Derefter presenterar ryktet en annan, en tredje, en fjerde, och man förvånas öfver, att egarne till dessa namn ens kunnat sättas i fråga, ja, man betviflar, att de blitvit ifrågasatta till det höga statsembetet. En jurist, som vid 1872 års ministerkris sjelf gjorde sig bemärkt som statsrådekandidat, har nu gjort sammaledes, men hittills utan synbar framgång. I går sades bestämdt, att en högt aktad jurist, som aldrig befattat sig med politik, men som ganska ståtligt skulle bära upp excellensvärdigheten, vore ifrågasatt dertill, eburu han redan inträdt i sitt 74:de år. Jag anför detta rykte allenast för att antyda, huru svårt det är att finna någon just nu, : Vieserligen hör man stundom sägas, alt landet alldeles icke är så fettigt på män med förmåga och vilja att på kallelse at konungen ställa sig såsom rådgifvare vid hans sida. Rådgifvare på och utan kallelse torde H. M:t visst icke sakra, men på sådana, som kunna och vilja bli ansvariga rådgifvare-, måtte i alla fall bristen vara ganska stor just nu, fastän det för ögonblicket endast är fråga om att få en. Förhållandet är väl så, att den mission, som konungen ville anförtro presidenten frih. De Geer, men som han vägrade mottaga, tilltror sig icke heller någon annan att utföra, eller omvändt, att ingen annan blir anförtrodd hela den mission, som erbjöds frih. De Geer. Emellertid kan det icke förnekas, att genom det halfofficiella meddelandet i Posttidningen ministerkrisen antagit större dimensioner och fått en så utpräglad karakter, att den måste leda till en mera fullständig ministårförändring, och det är ju i den riktningen, som äfven Andra kammarens majoritet och Första kammarens manstarka minoritet arbeta, nu ytterligare understödda eller dertill uppmuntrade af det halfofficiella meddelandet. Men sedan konungen, för att förmå frih. De Geer att ställa sig i spetsen för ministren, till honom afstod en bestämningsrätt i afseende på ministörens rekonstruktion, hvilken ingen af Sveriges monarker efter det nya stataskickets införande så villigt eom konung Oscar II afsagt sig, likväl utan att frih, De Geer ändå-mottog det höga sortroendeembetet, så är det uppenbart, att hvar och en som härefter erbjudes justitiestateministersembetet, måste för häfdandet af sitt anseende betinga sig och tilldelas samma makt, som konungen erbjöd frih, De Geer. På en besynnerlig, ännu för en mänad sedan icke anad omväg, och på ett helt annat sätt än sannolikt någon tänkt sig som möjligt, blir justitiestatsmivistern hädanefter just en sådan stateminister, till hvilken Andra kammaren hade godt behag, men Första kammaren motsatsen. Sannolikt är således, att på dea blifvande justitiestatsministern beror, huru den nya ministöron skall eammansättas, och af hvilka personer den skall bestå. Ilan blir inför konungen, representationen och rikets öfriga innebyggare i första hand ansvarig för, hurudan ministören blir och huru den fullgör sitt kall — och det är ålven han, som kommer att uppgöra det nya regeriagasystemet, ty att ett nytt sådant skall med den nya ministren införas, har man ju med astertryck fordrat? Men just det, att en så tung börda nu blifvit lagd på justitieministerns skuldror, ökar än mera svårigheten att finna den härtill både villige och nog starke korsdragaren. Det hade derföre måhända varit mera välbetänkt, att den stora makt, som erbjöds frih. De Geer, icke blifvit omvämnd i det halfofficiela meddelandet. Under den förflutna månaden hafva våra politiska törhållanden så hastigt utvocklats — eller om man vill säga: invecklats — att den nya ministåron måste tagas ur landtmannapartiet, såvida någon ny ministör skall komma till styret. Alla de ministerlistor, som nu tillverkats: och blifvit kända, upptaga endast sådana namn, hvilkas egaro antingen öppet tillhöra eller stå med hela ena foten och en del af den andra i landtmannapartiet. Det torde väl ändå blifva svårt att at detta material sammanfoga en homogen och presentabel mivistör, men då den naturligtvis måste verka i den riktning, som lendtmannapartiet anvisar — och den skall nog förses med ett imperativt mandat till sitt rättesnöre —, så kan den med visshet påräkna både det skydd, som erfordras, och den eträlglans derjemte, som partiet kan åstadkomma och distribuera. UEn omständighet synes likväl något betänklig. Det har nemligen oförtydbart visat sig, att det ofta nämnda partiets mest framstående män — och det är gifvet, att dessa skola ingå i den första ministeruppsättningen