Göteborgsposten – 8 april 1874, sida 1

Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Det fattades sålunda er unge halfgud någonting? frågade han. Var han hvad man kallar fadd? — Nej, sade Olla sorgset. Han var — huru skall jag kunna säga det? Hans förstånd var borta, oåterkalleligen borta. Han visste ej ens sitt namn. Mr Gower spratt till. . — Ni menar väl ej, att karlen var en idiot! utbrast han. Olla rodnade, som om hon kände sig sjelf nästan förolämpad. Men hon var förmycket fördjupad i sina tankar på Guy för att göra något uppehåll i sin berättelse. — Jeg — vill ej gerna bevämna honom idiot, sade hon. Jag har alltid tänkt mig någonting mera lågt, enart sagdt djuriskt i förbindelse med den benämningen. Men han var allvarlig, lugn, med ett uttryck af oändlig sorgbundenhet. Hans röst var låg och sorgsen, hans sätt att tala en gentlemans. Och äfven i sitt sätt var han fullkomligt gentlemannalik! — Kort och godt, sade mr Gower hånfullt, han var en verklig typ för idioter. — Den qvinna som har vård om honom, en siciliansk bondqvinna, sade mig, att den unge. mannen hade varit ressällskap åt en rik engelsman och att han lidit skeppsbrott på denna kust under den förfärliga storm, som rasade den tolfte! Han kastades upp på stranden, och hans huf) Forts. fr. N:o 78.