Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 2

len. De äro alla mycket unga, några blott gossar; le äro små och aftärda samt se till hälften uthunrade ut. I dag har någon skärmytsling egt rum i närheen af Somorrostro. Det berättas, att underhandlinsar pågå mellan Serrano och en af carlistledarne, hvilken f. n. är i Frankrike, för att söka träffa en nppgörelse, men för mycken vigt bör ej fästas vid den saken. Enligt en arnan och senare underrättelse från Santander, af d. 19 d:s, ligger marskalk Serrano allvarsamt sjuk. l Rörande den af earlistchesen Saballs i Katalonien vunna segren erfares zu närmare: Saballs hade erfarit, att regeringsgeneralen Nouvilas framryckte från Gerona med 2,000 man för att undsätta OGlot, hvilken plats hölls omringad af carlisterna, 3,000 man starka och fyra kanoner. Han marscherade nu genast till Castellfullit, en högt belägen plats ofvan utgången från en trång dal, genom hvilken vägen går till Gerona, under det han lät Huguet besätta den lilla byn Miana. Kl. 11 på morgonen d. 14:de framryckte kolonnen Nouvilas, som tillbrag-e natten i Tortula, på norra dalsidan och började angripa carlisterna, hvilka från Castellfullit beherrskade dalen, men äfven hade besatt sluttningarne på båda sidor. Kolonnen kunde, all ifver oaktadt, icke framtränga. Det var isynnerhet Guidbataljonen, som underhöll mot densamma en mördande eld. Imellertid hade Huguet gått från Miana öfver floden och angripit fiendens lilla eftertrupp i byn Montagut. Då Nouvilas märkte hvad som försiggick i hans rygg, afstod han från vidare försök att tränga fram och drog sig snabbt tillbaka mot Montagut, förföljd af Saballs. Men Huguet hade redan intagit denna by och hindrade de tillbakavikande från att inrycka. Regeringskolonnen råkade i förvirring; en del, deribland det fyra kanoner starka artilleriet, ville åter komma ut på vägen, medan den andra delen med Nouvilas sjelt tänkte marschera öfver berget. Eftersom höjderna under tiden besats af de carlistiska tiraljörerna, lyckades dock hvarken det ena eller andra försöket; och efter ett kort motstånd måste den, för att begagna ett nytt ord, sedaniserade kolonnen gifva sig. Från Hollands hufvudstai skrifves, att sakernas tillstånd på Sumatra är oförändradt. Atchineserna hade trenne gånger haft för afsigt att skrida till ett allmänt angrepp, men uppgifvit den. Fiendens motstånd är af mera passiv art; han säges fortfarande samla förstärkningar och koncentrera sig i det inre af landet. Rajabn i Bandara har erbjudit holländarne bistånd. Besästningsarbetena på det af dom iotagna Kraton skrida raskt framåt. Ofverbefälbatvaren van Svieten föreslår, att stora Atchin måtte förklaras för fribamn. På det lyckönskningstal, som gamle fältmarskalk Wrangel höll till Tysklands kejgare, i anledning af dennes 77:åriga födelsedag i söndags, svarade kejsaren honom och de andra tillstädes varande generalerna: Alldenstund I ären här som representanter för hären, kan jag icke förtiga för eder, att en kris synes äter hota denna. Hvad jag under fyra år af pligtkänsla och öfvertygelse ettersträfvade, det har öfver all förväntan lönats genom de stora resultat, som vunnits af de förenade tyska staternas här. Denna känsla manar mig ätven nu till ihällighet. Jag står fast vid det som genomgått sitt prof, vare sig att det leder till krig eller till fredens upprätthällande i Europa. Gifven I äfven framgent Edert bistånd genom trofast och verksam pligtuppfyllelse. Detta kejsarens uppträdande tör riksmilitärlagen skall väl icke blifva utan inverkan på det nationala partiet å tyska riksdagen, hvilket redan känner sig anfådt öfver sina kollegers opposition mot lagen inom utskottet. De ingångna tyska tidningarne söga rent ut, att hela frågan antagligen kommer att tillsvidare hvila, isynnerbet i följd af Bismarcks sjukdom. Österrikes deputerade kammare bar i tredje läsningen med 192 röster mot 38 artagit den andra kyrkopolitiska lagen från regeringen och öfvergått till förhandling om budgeten. Konungen af Italien mottog i anledning at sitt 25:åriga regeringsjubileum d. 23 d:s egenhändiga lyckönskningeskrisvelser från drottningen af England, kejsarne at Österrike, Tyskland och Ryssland, Mac Mahon och en depesch från Grant. — Saknades väl Sveriges konung bland de lyckönskande? Från England skrifves, att öfverbefälhafvaren öfver den engelska expeditionen till Guldkusten, Sir Garnet Wolseley, anlände till Portsmouth d 20 d:s och begaf eig dagen derpå till London, hvarest han d. 22 blef af drottningen mottagen. Generalen firas naturligen mycket, och en stor bankett skall i City gifvas till hans ära. De engelska tidningarne skildra de hemkomna trupperna såsom mycket medtagna. Det har varit en påkostande expedition. Disraeli har i Underhuset förklarat, att han vill framlägga budgeten d. 16 april, efter påskferierna. I öÖfverhuset har lord Salisbury meddelat, att regeringen vill föreslå upptagandet at ett lån om 10 mill. p. sterl. af hvilka 3 mill. genast skola användas för afhjelpande af hungersnöden i Bengalen, Underhuset har antagit skattkammarkanslerens förslag att bevilja en summa af 900,000 p. aterl. till bestridande af de genom kriget mot Aschantierna åsamkade kostnader. At detta belopp begäras 800,000 pund för 1874. Senare post. Mellan den tyska nationalrepresentationen och regeringen, med den gawle soldatkejsaren i spetsen, råder alltjomt ett spändt förhållande i anledning af riksmilitärlagen, och man ser nu ingen annan utväg ur förvirringen, än att Bismarck uppträder och genomdrifver en för