Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 2

Senare post. Mellan den tyska nationalrepresentationen och regeringen, med den gawle soldatkejsaren i spetsen, råder alltjomt ett spändt förhållande i anledning af riksmilitärlagen, och man ser nu ingen annan utväg ur förvirringen, än att Bismarck uppträder och genomdrisver en förmedling. Men Bismarck ligger sjuk och måste, enligt läkarnes förklariog, ännu en tid hålla sig till sängs, hvadan man lätt kan tänka sig den ifriga oro, hvarmed allmänheten läser bulletinorna om hans tillstånd. I en dylik skola lyckligtvis läkarne hafva förklarat, att den sjuke uteslutande lider af gikt och att den nervsvaghet, hvaraf ban tid efter annan hemsökes, endast är en följd af de stora plågor, som gikten framkallar. För riktigheten af denna diagnos anföres det faktum, att rikskansleren nästan alltid känner sig illamående, då ett omslag i väderleken försiggår, och att hans anfall äro. häftigare, ju starkare omslaget är. Denna gång blef han sjuk, då snö i större massa föll för första gången i Berlin. Under de sista dagarne har furst Bismarck varit temligen fri från rheumatiska plågor; men den norvösa slapphet, som de medfört, sortsar ännu, och man antager, att han först om ett par veckor skall kunna sköta sina embetsåligganden. I söndags gaf han efter vanligheten en festmåltid i anledning af kejsar Wilhelms fö delsedag; men ban kunde icke sjelf vara tillstädes, utan lät sig representeras uf sin statssekreterare, hr von Bälow. I anledning af det stillastående i de allmänna ärendenas gång, som framkallats genom Bismarcks insjuknande, yttrar Köln. Zeit., att det är en oriktighet, att en enda man skall, som en atlas, bära hela bördan af det tyska riket. Å ket kräfver egontligen en bel minister. Här och flotta, postoch telegrafväsen skulle erfordra minst tre riksministrar. Finanserna kräfva ock sin man, och genom