Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1874. XIX. Den 21 mars. Ehuru, såsom jag i mitt föregående bref antydde, debatterna i Andra kammaren, då fjerde hutvudtiteln . behandlades sistl. onsdag, voro genomgående tråkiga, och omdömet torde blifva enahanda rörande debatterna under den fortsatta behandlingen af samma hufvudtitel i gårdagens aftonsammanträde, tror jag dock, att åtskilligt, som förekom då två anslagsposter diskuterades, kan vara af istresse att framhålla. Det synliga resultatet af några statsrevisorers inspektionsbesök sistl. höst i Karlskrona, blef en af hr Ola Boson Olsson vid innevarande riksdag inlemnad motion, hvari föresloge, att riksdagen skulle i underd. skrifvelse anhålla, att K. M:t vid dispositionen af det till fortsättning af Karlskronas befästningar beviljade anslaget — 3,750,000 kr. — måtte taga i öfvervägande, att blott sådana arbeten påbörjas, som med säkerhet kunna antagas blifva fulländade med nämde gumma. Då likvisst motionären sjelf icke kan vara hemmastadd i betästnivgsarbeten, och icke heller i detta fack gjort sig bekant i Karlskrona, äfven om han dit följde med de andra revisorerna, är det väl påtagligt, att motionen hade ett högre uraprung och allenast frambars till dopet af honom. Men nu hade i densammas motivering. begagnats sådana yttranden, som att regeringen afsigtligt sökt inlocka riksdagen i ett företag, som icke kunde fullbordas för det beräknade beloppet — således en ganska närgången tillvitelse. Härföre, samt för åtskilligt annat, som i motionen förekom, togs han nu starkt för hufvudet af kommendörkapt. Lindmark, hvilken icke blott påstod utan äfven mod officiella handlingar styrkte, att motionäron lemnat osanna uppgifter. I sjelfva frågan befanns han ock vara så föga hemmastadd, att han endast hade att andraga, att det icke var första gången, som regeringen förespeglat riksdagen, att företag skulle blifva billigare, än de sedan befunnits blifva. Detta var nu alls icke svar på tal, och hade till resultat, att kammaren icke å motionen fästade något afseende. Det torde förefalla många otroligt, att, då ett anslag begäres, hvars behöflighet af alla sakkunniga vitsordas, afslag derå likväl yrkas till och med af sådana representanter, hvilka i omöjligt kunna sakna kännedom om anslagets