Göteborgsposten – 24 mars 1874, sida 2

för icke längesedan sysselsatte 600,000 arbetare, har nu knappast behof af 140,000. Samma klagan höres från Böhmen, Mähren och alla de andra provinserna. Aldra mest har jernoch maskinindustrien gått tillbaka, så att tackjernsegarne alldeles omöjligt kunna afsätta sin produkt. Alla äro öfverens om verklig; beten af industrieas betryck, men man är af si mycket mera delade tankar både om avledningarne och utvägarne att förbättra sakerna. Iudustriidkarne fjelsve skjuta skulden på frihandelstariflerna, som icke skydda dem emot utlandets konkurrens, på ce höga skatterna, den höga räntefoten och på jernbanebolagens öfverdrifvet höga koltariffer. Det är att förutse att samma klagan szart skall höjas från Frankrike, sedan Nationalförsamlingen antagit lagen om en särskild pälaga på godstrafiken a jernbanorna. Svårligen skall den heller motsvara förväntningarne. — Det mödosamma arbetet med att åstadkomma jemnvigt i den franska budgeten fortgår, utan att man ännu lyckats hinna målet. De redan voterade skatterna motsvara Fes 125,383,000. Regeringen begärde , 143,876,000. Återstår Fes 18,493,000, hvartill torde komma ytterligare 13 millioner, motsvarande den brist som uppstår derigenom att en stor del af de nya skatterna icke blifvit voterade förrän ett godt stycke in på året, så att två eller tre tolftedelar deraf aldrig kunna utkräfvas. Som bekant antog den franska nationalförsamlingen under hr Thiers tid på regeringens förslag en lag, som öfverlemnade hela tillverkningen och försäljningen af tändstickor till ett bolag, som i ersättning för detta monopol skulle komma att lemna staten, trodde man, en högst väsendtlig inkomst. Men denna uträkning synes komma att slå fel, icke allenast derföre att förbrukningen af tändstickor, sedan de blifvit fördyrade ofantligt förminskats på samma gång tillverkningen deraf på hemlig väg ökats i oerhörd grad, utan äfven af ett annat skäl. Staten hade nemligen åtagit sig att af de nuvarande egarne inlösa de befintliga enskilda fabrikerna, en utgift som beräknades till 25 å 30 millioner francs. Men denna expropriation antager nu helt oväntade proportioner, och efter det sätt som skiljedomarne öfverallt gå till väga, är det redan uppenbart att statens utgift skall komma att uppgå till minst 60 å 70 mill. — Oaktadt denna lexa om förderfligheten af monopolsystemet synes man ändå benägen att fortgå på samma väg, ty efter det för tändstickorna har man upprättat ett statsmonopol för dynamit-tillverkningen. Begge dessa monopol intressera, om icke Sverige åtminstone svenskar; tändstickorna genom att binda och bindra den fria utvecklingen af våra fabrikers export, som syntes högst lofvande, dynamiten genom att förhindra anläggningen af en kolossal fabrik nära Paris af vår landsman hr Nobel. I ett helt nyligen utkommet franskt arbete med titeln : Tablå öfver kursnoteringarne på de förnämsta valutorna å börserna i Paris, Lyon och Marseille från d. 17 januari 1797 till närvarande tid (Paris, bos Guillaumin och Garnier, 1874) har författaren, br Alph. Courtois fils, lemnat en framställning, grundad på officiela källor öfver fondbörsens utveckling på den franska marknaden under innevarande sekel, hvilken är af mycket intresse. År 1797 fanns icke mer än ett enda franskt börspapper, 5 4 räntar som uuder detta år, när den stigit som högst, noterades till 36: 75, och som lägst till 6: 50! 1806 funnos ytterligare aktier i Franska Banken och i ett privat bolag, 1815 tjuguåtta slags papper, 1846 sjuhundraättio och 1871 icke mindre än åttahundratjuguen slags valutor, hvarvid dock bör anmärkas, att många af dessa endast existera nominelt. De inhemska statslånen intogo bland alla dessa valutor naturligtvis främsta rummet, och från d. 1 april 1814 till d. 15 jali 1872 har franska regeringen af sådana lån, i form af perpetuela räntor, emitterat icke mindre än 42 stycken. Tablån öfver den årliga medelkursen å 5 4 räntan är rätt kuriös, och ingenting kan bättre än denna ådagalägga huru oundgängligt nödvändiga för den allmänna krediten äro en stabel regering och frånvaron af alla politiska oroligheterKursen å denna, som i slutet af 1797 var 6: 95 och 1799 icke höjde sig öfver 11: 19, stod 1804 på 56: 80 och 1808 på 83: 65, den högsta medelkursen under något år af första kejsardömet. Invasionen 1814 dref åter ned densamma till 59: 55, under restaurationen böjde den sig åter efterhand, 1824 gick den öfver pari och 1829 var medelkursen 108: 65. Så kom julirevolutionen, och 1831 var medelkursen 89: 40. Med den nya regeringens stabilitet följde äfven förtroende, och 1844 var medelkursen 121: 65 (i mars noterades den ända till 126: 30, det högsta hvartill 5 4 räntan någonsin nått). 1848 års revolution bragte den åter ned, i april detta år hade dea fallit till 50, och medelkursen för året var 77: 05. Efter d. 2 december steg den åter hastigt, och den stod 1852 på 102: 50, idå regeringen anbefalt dess konvertering till 3 g. — Denna ränta hade blifvit upprättad 1825, och dess kurs hade temligen troget följt 5 4 räntan; under de senare åren har den 1862 i medeltal höjt sig i medeltal till 69: 15 och 1869 till 71: 40, samt höjde sig till och med några dagar 1870 (mellan plebiscitet och kriget) till öfver 75,00. Efter denna period har den alltid hållit sig svåg; 1871 öfversteg medelkursen icke 53: 85, 1872 var den 54: 75. Ultimo februari noterades den 59: 75, samt förråder fortfarande en tendens till: stigande, om än långsamt. — Det arbete, hvarur vi citerat dessa siffror, innehåller en del uppgifter af intresse om en mängd bolagsföretags öden, hvilka hvart efter annat spelat en stor rol på Paris-börsen, haft sin tid af storhet (mer eller mindre konstlad), men som ofta slutat med ruin och stora förluster för aktieegarne. Det förflutnas lärdomar borde icke vara förlorade, hvarken för den närvarande tiden eller framtiden, men den dagliga ertarenheten visar att de fullständigt äro det. Ä UHandelaunderrättelser Hamburg d. 21 mars. Kaffe-affärerna voro äsven i dag inskränkta till småposter om också en och annan köpare fann sig föranlåten att göra något högre anbud, hvilket dock ej förmådde ionehafvare att