Göteborgsposten – 23 mars 1874, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1874. XVIII. Den 20 mars, Ännu fortfar den ministerkria, hvilken så plöt ligt uppkom genom Första kammarens vo d. 7 i denna månad. annu qvarstår e ö sen Adlercreutz såsom justitie lensat derföre, att hans eftert ö vit anträffad, eåledes hvarken ka nämnd, och ännu förmår icke ens ry gifva, på hvem det tros, att konung val skall falla, eller rättare sagdt, hvem den man nen är, som vill mottaga det höga statsombetet, ty det kan naturligtvis icke påtvingas någon. Då ingen anledning fsörefinnes att betvifla allvaret i dat steg exc. Adlercreutz tog, när han till konungen öfverlemnade sin afskedsansökan, så kan dröjsmålet med utscendet af hans efterträdare endast ligga i svårigheten att finna den blifvande chefen för justitiedepartementet. Besynerligt förefaller likvisst ett ådant hinder, då ju redan vid riksdagens början var beramadt, att en miniskris skullo åstadkommas och. sluta med fallständig min förändring. Äfven en ny justitiestatsminister ekulle ju således ingå i konseljen, och någon var väl dertill designerad. Men hvarföre har han icke redan gått in, då det synes otvifvelaktigt, att ministårens rekonstruktion dermed kuade börja? Emellertid förefaller det nästan så, Å hade den inträdda krisen kommit både sör tidigt och synnerligt olägligt samt alis icke på det sätt och af den anlednivg, som man boräknat. Särdeles olögligt var väl ätven, att Andra kammaren icke medverkade till krisens uppkomst. Vore denna kammare till sitt politiska skaplynne ömtålig, så skulle man kunna antaga, att den blifvit sårad deraf, att Första kammaren ansåg, att i det föreslagna tillägget till 80 S reg.-f. icke låg nog starka garantier för den blifvande armeorganisatio: nens tryggande och att förslagets förkastande innebar ett misstroendevotum af Första kammaren riktadt mot den Andra. Mon så sensibel är väl icke majoriteten i den siatnämnda. Hvad som deremot icke lärer kunna bastridas är, att man verkligen med afseende på ministerkrisen, antingen den nu betraktas endast som partiel eller som första steget till en fullständig minis:örförändrirg, kört in i en återvändsgränd, ur hvilken det är my svårt att komma ut med oskadadt o Det har framhållits, att emedan juati ministeras afgång är föranledd af ett beslu Första kammaren fattat, så tillkommer dot na den att leverera en ny justitieminister; ett sådant anspråk är orimligt, älven d att den majoritet, som diskuterada det vämnda. beslutet, icke utgjordes af ett utan af två, till och mad tro fraktioner, nu och af ganska väsentligt olika skäl r lika, dock utan att ens ana, att vote sultatet kunde föranleda en minister den blifvande justistieministora måsta ta Förata kammaren — det må nu drö eller kortare — är åter otvisvelakii derföre, att i Andra kammaren någon, som ens kan ifrågasättas, och icke heller utom riksdagen. Men ju längre utnämningen dröjer, desto mera konstateras det, att elt ganska svårlöst problem föreligger. Det torda bli lika evårt att bilda en hel ministör, hvilken blir homogen, och som är så konstruerad, att den kan motsvara de stora anspråk man ställer på den och med hvilken båd rarne äro lika belåtna. Det eer oc som vore det just sjelfva kärnan i vande minisicren, som man änvu ic at fiona, och att den, som antogs skola blitva det, bar dragit sig tillbaka, då det b af. Deremot lärer riklig tillgång kandidater till de öfriga statsrådsrp riklig till och med, att de, som b! och utnämnda, snart derefter skola or! de ha lika oförsonliga motståndare, som deras företrädare haft. Ganska betecknande äro de stora avspråken, som nu uppställas på den blikvan stören. Den måste åstadkomma en förändriog och ställa sig i spet På eltt program måste don upp af våra ewbetsverk. reform af sen, reform af vårt föravarsväsen, vårt bankväsen och reform i vår I Särdeles lårg tid bör icke för dessa refor genomförande lemnas, enär ministören ti nes rättigheten att gå mer eller min synslöst till väga, och det torde älven blifva nödvändigt, om reformerna skola skyndsamt utföras. Det är dock gifvet, att denna reformministör skall möta stora hinder på si am — NDNDN 22.. 2