Göteborgsposten – 17 mars 1874, sida 1

Riksdags-kaleidoskop 1874. XVI. Den 15 mars. vid början af Andra kammarens gårdagssammanträde behandlades några ledamöters från föregående sammankomst bordlagda permissionsansökningar. De ifrågavarande ledamöterna äro visserligen icke för ärendernas utredning behöfliga, de taga icke heller kammarens tid i anspråk och inverka på besluten egentligen blott vid voteringarne; men hr Gumeelius ogillar principielt, att representanter icke fullgöra sitt kall; han erinrade derföre nu om det olämpliga deri, att, då vigtiga frågor skulle förekomma, så många ledamöter vore borta, och han uttalade den önskan, att hvar och en som begärde permission måtte öfverväga, huruvida han hade tillräckligt giltiga skäl för sin ansökan. Af dem till hvilka hr Gumeelius sålunda vände sig var det endast en — hr Bolin — som Iystrade till uppwaningen, så tillvida, att han med några ord lät kammaren veta, att han hade bebof af att få resa hem. Både han och de andra fingo hemlof, och då deras verksamhet här obestridligen är af ytterst ringa positivt värde, men deras vistelse hemma inbesparar dem lefnadskostnaden här, var det blott on mycket enkel räknefråga som afgjordes. Sedan behandlades ett par frågor, i hvilka statsutskottet återigen led nederlag, — företeelser desto märkligare som de inträffade i Andra kammaren, der nämnde utskott i regeln bör vara dominerande, såvida de hemställanden, som utskottet gör, godkänts at denna kammares utskottsledamöter. Redan förut under denna riksdag har det några gånger händt, att Andra kammaren tillskyndat statsutskottet och sina egna ledamöter i detsamma nederlag, och om de som i går inträffade tagas med i räkningen, så kan ifrågasättas, huruvida icke de ifrågavarande utskottsledamöternas prestige så betydligt rubbats, att deras honetta ambition deraf borde taga anstöt. Eller är det blott då regeringens förslag förkastas, som misstroendevota, med konseqvenserna deraf, kunna ifrågakomma? Det åligger statsutskottet att efter tagen kännedom om staterevisorernas afgifna granskningsberättelser utlåta sig särskildt äfven rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Detta utlåtande föredrogs i går; men redan emot ingressen till detta utlåtande gjordes af hr Hedin en för utskottet ganska oangenäm anmärkning, och en ganska liflig diskussion uppstod, hvilken resulterade till ett särdeles obehagligt nederlag för utskottet, Hr Hedin anmärkte nemligen, att utskottet utan stöd i grundlagen ock mot 40 års praxis nu utsträckt sin granskning af riksgäldskontorets förvaltning ända till d. 12 februari och således tre veckor utöfver den tid, som staterevisorernas granskning bör omfatta. Till denna afvikelse antydde tal. anledningen vara en inom fullmäktige i riksgäldskontoret väckt fråga om en pappersleverans, hvilken slutbehandlats just den 12 februari. Bifölle nu kammaren utskottets betänkande, så kade man i tysthet begrafvit en sak som borde utredas at revigorerna. Efter hr Hedin fick br Heggström ordet och framstälde en annan anmärkning mot utskottet, hvilket icke yttrat sig om de förvecklingar, hvilka uppstått rörande Dalslands kanal och de många insolventa tecknarne af preferansaktier; men denna sak uppskjuter jag att omnömna och sasthåller vid den diskussion, som uppkom genom hr Hedins anmärkning, hvilken ganska förnimbart bringade utskottets ledamöter i stor förlägenhet. Ingen af dem, som hade ordet, påstod, att utskottet varit besogadt utsträcka sin granskningsrätt så långt, som nu skett, men åtgärden hade vidtagite för att kunna assluta frågan om papporsleveransen. Den frågan påtog sig grefve Posso att klara, dervid ban likväl mycket undfallande replikerade hr Hedin. Från riksgäldskontoret, upplyste grefve Posse, hade kungörelse utfärdats om anbud å en pappersleverans. Sedan den i tidningarne blifvit införd, anmärkte en af sullmäktige (v. häradshöfd. Samnolius) att i kungörelsen ej var uppgifvet, när papperet skulle levererag, och att den omständigheten kunde inverka på priset. Kommissarierna upplyste, att samma ordalag begagnats i kungörelsen sedan 1850. I anledning häraf ingaf samme fullmäktig en skrift, hvari sades, att kommissarierna uppsåtligen missledt fullmäktige, evär uppgiften om 1850 års formulär till kungörelse var oriktig. Kommissarierna medgåfvo, att deras uppgilt så till vida varit oriktig, att samma formulär skulle begagnats sedan: 1850, hvaremot det ifrågava— 0 0 00 ——XXXXXXREXORRORSRX—XXSUORXXSXESEXEXXXRXE