Göteborgsposten – 16 mars 1874, sida 2

ill England denna vinter, Olla. Min 2— är ej sunkomlig, och det sicilianska klimatet skall återställa den. Min vän konsuln har rekommenderat en liten vacker villa ut emot Santa Rosalia, nära kusten, och jag har bestämt mig för att hyra den på några månader. Min betjent är just nu borta för att underhandla om saken. Som ingen bor dor, skola vi sannolikt kunna inflytta i dag. Jag skall taga sicilianska tjenare. Och detta påminner mig om de här tjenarne som ni har, fortfor han med en blick på mrs Popley och hennes son. Konsuln råder mig till att afskeda dem och skicka dem tillbaka till England. De biträdde er vid er flykt. De betrakta er förmyndare såsom sin naturliga fiende. Dock är jag villig att öfverse med deras fel och uppstudsighet på ett vilkor. De kunna åtfölja oss till vårt nya hem, men de måste lofva att veta och bibehålla sin rätta plats och ej uppegga er till några försök att undandraga er min myndighet. — Så länge miss Olla är nöjd, skall jag vara det, sade mrs Popley. — Och äfven jag, sade hennes son. Våra enda önskningar äro för hennes lycka. — Nå godt; men kommen ihåg, att jag skall hålla noggrann vakt öfver er båda två. Och om jag får orsak att vara missbelåten med någondera af er, skall j jag afskeda er och flytta miss Olla till någon plats, som ni ej skola kunna uppsöka. Ni förstå? Det är bra. Han vände ryggen åt de båda tjenarne, liksom om han ansåg allt vara uppgjordtåhvad dem beträffade. — Jag har talat med er inför era tjenare, Oila, sade han för att de skulle bli försäkrade om, att de -förföljelser ni klagat öfver äro förbi. Jag har inga förebråelser att göra er. Ni väntade er vrede och hårdhet, då jag kom. I stället finnur ni, att jag är förlåtande och god, villig att öfverse med er flykt, met vilkor att ni för framtiden iakttager ett passande uppförande. Jag har afstått ifrån alla anspråk på er hand; och på samma