nadskostnaderua utgör 250 å 300 kr. samt då bostället är beläget 5 mil från stad? Vi läsa just nu, att Stjernarps stora gods i Halland nyligen utarrenderats till 10 kr. pr tunnland; och der finnas dock både bränsletillgång och nödiga byggnader till arrendatorns fria begagnande. Men, invänder man, hvarför då icke afstå till staten bostället? Derigenom skulle den ifrågavarande länsmannen få sina 700 kr. kontant samt 150 kr. i hyresersättning, tillsammans 850 kr. Ja väl! men hvarest skall han då bo? Det mäste vara inom distriktet, och någon stad finnes ej i närheten. Men inom distriktet finnes icke en enda lägenhet att hyra. Ty den, som har familj med flere bafn, kan omöjligen undvara åtminstone 2 rum och kök. Men tillfälle att få hyra sådan lokal finnes icke. Men, invände man ytterligare, till tjensten höra andra inkomster ? Icke några nämnvärda numera, sedan bönderna blifvit så klyftiga att de sjelfva besörja sterbhusutredningar, hålla auktioner m. m. Några utmätningsförrättningar finnas numera icke heller, tack vare den goda penningeställningen hos allmogen ; och i allt fall blifva förtjensterna derå ej stora (skjuts efter en häst och 1: 50 i dagtraktamente, och det lika, antingen en eller flera förrättningar medhinnas). Bötesandelarne äro icke heller af någon betydenhet numera efter nya strafflagens införande, och dessutom är det ju fult att vara bötesbungrig åklagare; man blir då afritad i tidningen, såsom det för någon tid sedan hände i rikets andra stad. Men, invänder man vidare, Länsmännen ha liksom öfriga tjenstemän vid landstaten ingenting att göra! Ingenting att göra? I sanning, det finnes få -kårer inom embetsmannaverlden, som ha så fullt upp att göra som landstaten. För att endast hålla oss till de på landet stationerade, så finnes det i hela riket ganska få kronofogdar och bäradsskrifvare, som icke måste hålla dyrlegda biträden, åtminstone ett, mångenstädes flera, som de sjelfve få bekosta. Länsmännen kunna väl i allmänhet sjelfva medhinna skötandet af sina tjenster i nuvarande lugna tider, men de hafva fullt upp att göra. De skola upprätthålla ordningen, efterspana brottslingar, uttaga kronooch kommunalutskylder samt böter, befordra brottslingar till häkte, likasom sådana bötfällde, som sakna tillgång till böternas gåldande, hålla reda på allmänna vägarne, syna dem, iordningsställa bristerna derå, hvilket ofta får ske medelst auktion på den tredskandes bekostnad, utpanta kronooch kommunalutskylder samt hälla auktion derå, närvara vid tingen, medfölja beväringen till mötesplatserna, uttaga hos rustoch rotehållare beklädnadsmedel m. m. m. m.. samt i öfrigt fullgöra alla andra order, som dagligen från vederbörande inkomma, meddela handräckning för uttagandet af domares och k:ns befallningshafvandes expeditionslösen m. fl. Kan det kallas att ingenting ha att göra? Under dåliga är, då penningeställningen hos allmogen är brydsam, tillkommer bärtill ytterligare verkställandet af utslag i mål, och då lärer det vara oundgängligen nödvändigt att länsmännen skaffa sig biträde, ty eljest kunde ej allt medhinnas. Allt detta fordrar staten mot ersättning af en spottstyfver af 700 kr. Ius. håller före, att det icke är staten värdigt att så stysmoderligt behandla länsmännen, som dock äro den första länken mellan kung och folk. Länsmännen äro, säges det än vidare åi allmänhet rikak. Om en och annan af de äldre bland denna kår är det, kan sådan förmögenhet hafva uppkommit af ej hithörande orsaker, såsom arf, gifte, enskilda spekulationer med egendomar, hvilkas värde i senare tider så betydligt stegrats, och mera dylikt. De länsmän, som nu tjenstgöra och äro utnämnde på de senaste 10 å 15 åren, kunna minsann icke af tjensten bli feta. Detta påstående bevisar derför ingenting. Vissa tidningsredaktörer äro ju också rika, och för dem borde ju då också inkomsterna nedsättas, såsom annonspriset, prenumerationsbeloppet etc. För dem är dock deras rikedom nödvändig ait hafva i framtiden, isynnerhet om de äro srådsäte -eftersikare, ty väl komna på rådsätet böra de icke göra sig några illusioner om löneförhöjning. Beträffande de öfriga å landet stationerade landstatstjenstemännen, så kan man icke heller om dem säga, att de äro öfverbetalda. Förhållandet är alldeles tvärtom. Sedan för häradsskrifvaren de årligen återkommande resorna till uppbördsstämmorna, till taxeringskomitterna och till mantalsskrifningarne afdragits, skall ;å öfriga tiden af året medhinnas: uppbördsböckernas, bevillningstaxeringslängdernas och mantalslängdernas utskrifvande och summering i ersorderligt antal exemplar, samt debetsedlarnes upprättande med summering deraf, äfvensoin upprättande af bokslutet och årsräkenskapernas uiskrifnin med verificationer. I medelstora fögderier eller sir 25 3 30,000 invånare innebära dessa arbeten ej mindre än i medeltal nära 18 ark för hvarje arbetsdag, mest ziffror ; i större fögderi än mera; att häradsskrifvaren icke sjelf kan medhinna allt detta, utan måste använda till: hjelp lejda biträden, är naturligt. I större distrikter behöfves 2 å 3 dylika. Utaf den anslagna lönen, hvilken med boställe, der sådant finnes, och med extra inkomsterna inberäknade, tillsammans utgör efter stat 2000 rdr, skall således af gå utgifterna för biträde samt till kostnader för ofvannämnde resor, för hvilka icke någon ersättnin njutes. Att dessa tjensteresor icke äro obetydligå, Åtminstone i somliga orter, framgår deraf, att enligt officiella uppgifter vissa häradsskrifvare såsom i Norrland mäst resa sammanlagdt omkring 240 mil om året. Och i ett fögderi inom Stockholms län uppgår dessa årliga resor till 70 mil dels land; dels sjöväg. Huru pass då blir öfver till tjenstemannens egen och hans familjs lefnadskostnader, är lätt att uträkna. Hvad slutligen beträffar kronofogdarne, så är med dem förhållandet enahanda. Denne tjensteman måste, enligt sin instruktion fullgöra mängfaldiga och hvad ingen lärer kunna förneka, högst vigtiga tjensteäligganden, hvilka det här skulle blifva allt för vidlyftigt att fullständigt uppräkna. Genom hans händer gå 100,000 tals kr. tillhörande dels staten, dels enskilde, och för hvilka han är underkastad sträng redovisningsskyldighet. På honom beror nästan uteslutande, huru kronans fasta egendomar vårdas samt dess rätt vid alla forefallande frågor tillgodoses och bevakas, äfvensom att i första hand, genom noggrann undersökning och utredning at ekonomiska frågor, lägga grund till de flera vigtiga beslut, som af högre myndigheter i dylika frågor fattas. Tjenstemän, som hafva att fullgöra så ansvarsfulla och maktpåliggande bestyr, böra vara berättigade till en ersättning derför, som kan tillskynda dem någorlunda ekonomiskt oberoende; och att förse dem med allt för ringa inkomster vore att ställa deTas redbarhet på för svårt prof. Från äldre tider bar kronofogden haft å stat uppförd skrifvarehjelp genom indelta löneanslag till en eller två nppbordsskrifvare. Något sådant anslag finnes dock numera icke, men behöfvet af skrifvarebjelp står likväl qvar, ökadt, ej minskadt, Ett skrifbiträde på kronofogdekontor är nödvändigt icke allenast för renskrifning, utan ock för ibiträde vid korrespondensen och för skötande at en del kontorsgöromål under kronofogdens frånvaro; på tjensteresor i orten. Kronofogdelönen är nu 2,800 kr. inberäknadt bostallet, der sådant finnes. — Vi hafva nyligen i tidningen Dagligt Allehanda sett uppstäld en kalkyl, som visar hvad en tjensteman med jemt så stor lön kan i en större stad få öfver till lesnadskostnader för sig och familj. Det gör nätt och jemt 34 öre om dagen för hvar person. För kronofogden, som dessutom skall af lönen bekosta biträde äfvensom en del tjensteresor, medgifver behållningen å lönen icke ens denna anspråkslösa kosthållning. För häradsskrifvaren och länomannen hlir färhållandot än amra ÅA 33