Göteborgsposten – 16 mars 1874, sida 2

För ett andra giftermål skulle jag välja en qrinna af samma rang som jag sjelf; giftermål utom ens stånd medföra alltid ett eller annat obehag. Jag skulle välja en yngre än jag; ungdomen är så skön i dess oskuld och friskhet. Kertligen, Olla, jag skulle gifta mig med er. — Men jag skulle ej välja er, sade Olla trotsigt. Ungdom bör förena sig med ungdom. Det är möjligt, att ungdom utöfvar dragningskraft på er, men en framskriden ålder är ej tilldragande för mig. Mr Gower såg ej det ringaste förargad ut öfver detta svar. — Godt, godt, Olla, sade han lugnt. Eftersom ni är så bestämd i er vägran, skola vi ej vidare tela om giftermål. Ni säger, att jag var allt hvad ni kunde önska hos en förmyndare tills för två månader sedan. Om ni behagar, skall jag afstå från alla anspråk på er hand, och vi skola återinträda i det gamla förhållande, hvari vi stodo till hvarandra. En försåtlig blink i hans ögon undgick flickans uppmärksamhet. — Menar ni allvar? frågade hon tvekande. — Ja. Jag afstår från mitt frieri, som är så motbjudande för er. Jng blir åter den öfverseende faderliga vårdaren. Och till gengäld begär jag er gamla munterhet, er dotterliga lydnad, ett passande uppförande å er sida. Ni kan ej i ett främmande land afkasta er oket af min myndighet. Flickan tvekade. Möjligtvis misstänkte hon något försåt under Gowers plötsliga vänlighet. Men känslan af hennes egen hjelplöshet manade henne att gifva vika. Hon drog en suck, då hon svarade: — Hvad kan jag göra annat än antaga ert anbud? Jag går in på att ej åter söka fly från er så länge ni behandlar mig på ett vänligt och passande sätt. E — Då är saken afgjord, förklarade mr Gower. Låt det förflutnas obehag vara glömdt. Jag skall ej återvända