Göteborgsposten – 13 mars 1874, sida 2

Underd. hemställan af direktionen för Chalmersska slöjdskolan. Såsom vi i föreg. nummer antydde, har direktionen för Chalmersska slöjdskolan ingått till K. M:t med en underd. hemställan om en förändring i skolans stadgar, hvarigenom skulle införas en bestämmelse om praktisk verksamhet för hennes lärjungar. Denna hemställan är af följande innehåll: Då det torde numera vara temligen allnäänt erkändt, att de unge män, som före och under sin studiekurs vid tekniska läroverk förvärfvat sig någon praktisk kännedom i de yrken, hvaråt de vilja egna sig, med större fördel begagnat sig af undervisningen än de, som ej haft sådan praktisk sysselsättning, her Direktionen tör härvarande Chalmersska slöjdskolan trott sig böra i underdånighet fästa Eders Kongl. M:ts nådiga uppmärksamhet å önskligheten af att i skolans stadgar blefve intagne bestämmelser syftande på att deltagande i praktisk verksamhet blefve för skolans elever i den högre eller vetenskapliga afdelningen obligatorisk, och vågar Direktionen i sådant hänseende underdånigst anföra följande: Vid tekniska skolors första upprättande förbisåg nan visserligen ej nyttan af elevernas praktiska verksamhet, men sökte att tillgodose den derigenom, att man förlade den till skolorna och låt den bestå uti olika slags handarbeten vid smärre verkstäder. Detta var, som man snart fann, ett misstag; skolorna förde ett tynande lif, och man insåg nu, att deras uppgift borde vara att meddela en vetenskaplig underbyggnad och ej praktisk färdighet. Denna måste inhemtas annorstädes, vid byggnadsarbeten, på verkstäder och i fabriker; ty äfven om det vore möjligt att meddela den vid en skola i vanlig bemärkelse, skulle eleven efter en dylik kurs, oafsedt att den komme att taga allt för lång tid, likväl vara i saknad af den för en sjelfständig praktisk verksamhet ytterst vigtiga kännedomen om arbetaren och den derpå grundade förmågan att sköta folk. Denna förmåga kan omöjligen vinnas genom studier af hvad beskaffenhet som helst vid en skola; den utvecklas endast genom verkligt praktikst arbete tillsammans med arbetare. Det är också numera endast helt och hållet, och detta med rätta, öfverlåtet åt eleven sjelf att skaffa sig den praktiska färdigheten i det yrke, hvaråt hans håg ligger. Det vill med afseende å undervisningen vid de tekniska läroverken, såsom dessa i allmänhet äro organiserade, och framför allt vid Chalmersska slöjdskolan, hvars ställning, till följd af stiftelseurkunden är en annan än det at staten ensam upprättade tekniska läroverket, synas som om flera vigtiga fördelarskulle för eleverna kunna ernås, om de före sitt inträde och vidare under ferierna idkade någon praktisk verksamhet. Bland dessa fördelar kunna i första rummet antöras, att iakttagelseoch sjelfverksamhetsförmågorna bättre skulle utbildas. Dessa förmögenheter kunna snart sagdt endast utvecklas genom praktiskt arbete. Den första praktiska sysselsättningen är visserligen äfven en skola men af helt olika beskaftenhet med de vanliga läroanstalterna: under densamma har eleven eller lärjungen ej någon bestämd lärare att vända sig till. Hans läromästare är då i första rummet hans egen observationsförmåga. I yngre åren är denna hiligast; det torde derföre vara lämpligast att då söka utbilda henne, och detta är icke möjligt på annat sätt än genom att anstränga henne. Vid de egentliga skolorna gifves det få tillfällen härtill, och förhållandet är i allmänhet så, att inbillningskraften och iakttagelseförmågan genom mycken skolgång minskas. En skicklig lärare, som har förmågan att bibringa äfven mindre lyckligt lottade därjungar goda kunskaper, gör sig visserligen förtjent at samhället; men kunskaper, ehuru nyttiga för ionehafvaren, göra i och för sig iogen till skicklig industriidkare; kunskaperna måste kunna användas, och denna konst kan blott läras under praktik. Genom en föregående praktisk sysgelsättning vore eleven vid sina studiers början ej heller fullkomligt främmande för alla de konsttermer, som förekomma vid den tekniska undervisningen och nästan bilda ett eget språk. Först då han blifvit förtrogen med detta, kan man bibringa honom några verkliga kunskaper. Flera läroämnen äro också af den art, att elever, som äro främmande för dem, tro, att undervisningen blott består uti inlärandet af en mängd konsttermer och namn på olika saker, såsom verktyg, maskindelar m. m., utan att inse, att kännedomen om dessa namn nödvändigt måste förutsättas för den egentliga undervisningen. Hade eleven något varit ute i praktiken, skulle han äfven hafva någon. föreställning om betydelsen at omkostnader för arbeten m. fl. omständigheter, hvilkas kännedom väsendtligen underlättar den högre tekniska undervisningen. I allmänhet:torde man kunna säga, att den elev, som haft någon praktisk erfarenhet, kan bättre tillgodogöra sig unde. visningen än andra. Såsom bevis härpå kan anföras den åsigt, som synbarligen gör sig gällande hos många sakkunnige män. Vid Teknologiska Institutet t. ex. 0 5 Då 1 sk?!