Göteborgsposten – 13 mars 1874, sida 1

— Det är densamme! utbrast den unga flickan i i förtviflad ton. Och de äro resta? Hvilket missöde! Ah, huru olyckligt! Hon (vände bort sina darrande anletsdrag. Bokhållaren, som blef ännu mer öfvertygad om, att det fanns någon hemlighet, som egde samband med den nykomna, drog sig lugot tillbaka. Då han gått nalkades mrs Popley sin unga herrskarinna och drog till sin barm det lilla trötta hufvudet med dess massor af svart hår. — Gråt ej, miss Olla, sade hon i en ton som märkbart darrade. Tag ej så illa vid er! Allt är ej förloradt! Det är en ångbåt, som afgår i morgon middag till Marseille, och vi kunna medfölja dev. Vi resa till England och finna Pughs der, eller också någon annan som har vilja och förmåga, att gifva er skydd och vänskap. — Men om vi blifvit förföljda! utbrast Olla rysande. Om han skulle spåra mig hit? Det är verkligen möjligt att vi blifvit förföljda. Vi lemnade Neapel klockan fem förliden afton, och klockan sex lemnade en annan årgare Neapel för att äfven den fara öfver till Palermo. Han torde komma på den! Han kan vara här inom en timme. — Jag tror ej det, min älskade miss Olla! Vi bemödado oss ju så mycket som möjligt om att vilseleda honom och låta honom tro, att vi flytt till Genua. Hvarföre skulle han misstänka, att vi flytt till denna plats som ligger så ur vägen? Hen skall aldrig tänka på våra gamla vänner Pughs eller misstänka, att vi flytt till dem. Vi skola i alla händelser vara säkra här till i morgon middag, och sedan vi flytt är han välkommen bit! Den gamla qvinnans uppmuntrande ord och hennes smekando strykningar på det lilla mörka hufvudet utöfvade en tröstande verkan på miss Ola. — Om jag hotas af några obehag, sade hon, kan jag såsom en sista tillflykt vädja till vår engelske konsul. Säkert skall han taga mig i beskydd! Och, såsom ni säger, vi ha vidtagit alla möjliga försigtighetsmått emot en