Göteborgsposten – 12 mars 1874, sida 2

äfven sicilienare, men tydligen af något högre samhällsställning. Båda voro upprörda, bestörte och deltagande. I så få ord som möjligt omtalade Lowder historien om skeppsbrottet och bad, att de ville egna sin uppmärkeamhet åt hans ädle reskamrat. — Jag tror att han är död, sade han med nästan qväfd röst. Bären upp honom till er hydda. Låtea allt bli gjordt, som kan göras för hans räddning. Jag skall betala er väl för er godhet mot honom. Arme unge man! Han var min reskamrat. Jag älskade honom som om han varit min bror i stället för en person, som jag endast för betalning hade till reskamrat. Arme Jasper! De båda sicilianarne upplyftade den stackars unge Tressilians liflösa kröpp och buro den mellan sig mot sin hydda. Jasper Lowder följde dem, kusande öfver den förlust han gjort. II. Samma novemberafton, då den storm och det skeppsbrott i vi beskrifvit egde rum, blott en timma eller något mer dessförinnan löpte en af Messrs Florios ångare, kommande från Neapel, in i Palermos docka. Himlen var redan då mörk och bebådade den storm, som skulle komma. Luften var ovanligt kall för årstiden och Siciliens luftstreck. Det fanns blott få . passagerare ombord, och dessa voro samlade på däck för att betrakta inloppet till Palermo eller söka upptäcka någon vän på stranden. En m dlem af engelska konsulns familj, några artister och turister, ett par lungsigtiga som kommo för att tillbringa vintern på Sicilien — dessa utgjorde på tre undantag när hela passageraroantalet. Undantagen bestodo af en ung dame och hennes två följeslagare — en gammal qvinna och hennes son.