Göteborgsposten – 12 mars 1874, sida 1

inom akademien och eå godt som förberedde den på, att det ekulle komma att vankas spektakel vid receptioner. Guizots uppträdande mot Ollivier lärer ha varit i hög grad stötande, så mycket mera, som han sjelf just var en af de ifrigaste patronerna för hans val för fyra år sedan. De republikanska tidningarne ha skyndat sig att göra affär af saken, och det är verkligen troligt, att, om ceremonien i den vanliga föreskrifna ordningen kommit att försiggå, den icke skulle ha aflupit utan störande demonstrationer. — Akademien såsom institution har redan lidit och kommer allt fortfarande att något lida af hela denna sak; den har många motståndare (isynnerhet bland dem, som gerna vilja, men icke kunna få inträde i densamma), och dessa finna naturligtvis sin bjertans lust i att öfverhopa den med allehanda beskylningar för dels lågt kryperi, dels seghet. Den tager sig emellertid förmodligen icke allt för hårdt af dessa anfall. Det går väl knappast någon dag förbi i Paris, utan att ett eller annat mord eller åtminstone mordförsök förekommer, och den stora mängden är fördenskull skäligen blaserad både för brott och straff. För ett par dagar sedan begicks likväl ett ruskigt mord på en gammal klädståndsfru vid en liten gata rue Blondel, som ligger i närheten af Porte S:t Denis, hvilket något mera än vanligt sysselsatt uppmärksamheten, ehuru inga ovanligare omständigheter dervid förekommo. Mördaren är ännu oupptäckt, men har blifvit sedd när han sprang ut ur boden af en vedoch kolhandlare, som har sin bod midt emot stället. Naturligtvis strömma tusentals menviskor till, för att beskåda de stängda dörrarne till den mördades butik, och en stor mängd vända sig till kolhandlaren för att få höra honom sjelf berätta hvad han hade seit. Jag gjorde så också, och fann mannen alldeles hes af det myckna talandet. Han gick emellertid beredvilligt in på att omtala hvad han hade sett (som just icke var mycket), men — och det var detta jag egentligen ville omtala — när jag och de andra gingo, lemnades åt hvar och en ett nytryckt adresskort, hvarpå lästes: Mr Fonvieu, vedöch kolhandlare i gross och detalj, första och förnämsta vilnet till mordet på fru Pelissior, kommer att inom kort ansenligt utvidga sin affär och försälja etc. etc. etc.