Göteborgsposten – 11 mars 1874, sida 2

tt det ej kunde vara tal om någon försoning nellan Ryssland och Österrike, om kejsar Frans Josef rönt ett likgiltigt eller kallt motagande i Moskwa, och den bjertliga helsning, som han der fick, kan derför betraktas eom stt insegel från ryska folkets sida på det melan suveränerna ingångna förbundet. Då man betänker, hvad som föregått, kunde det nästan anses som ett vågspel, att den suverän, hvilken satt sitt namn under en författning, genom hvilken hans slaviska undersåter göras till ett slags politiska parias, visade sig bland Moskwas innevånare. Österrikes hållning unger Krimkriget måste ha efterlemnat bittra minnen isynnerhot i Moskwa, och dertill kom det mångåriga hatet mellan Ungern och Ryssland. Den minister, som styr Österrikes politik och följde kejsaren till Ryssland, är en ungrare, och af de nationaliteter, som lyda under den habsburgska spiran, finnes det ingen, som till den grad som magyarerna uppmärksamt följt bändelserna i Orienten, arbetat på att korsa Rysslands planer och sökt att göra dem misstänkta i Europas ögon. Emellertid är försoningen äfven här tullständig. Storfurst Wladimir, som åtföljdelkejsar Frans Josef till Moskwa, hade dragit försorg om att blidka moskoviterna, i det han iklädt sig ungersk husaruniform för att hos dem införa grefve Andrassy, och detta i ögonen fallande tecken af, att de gamla tvisterna voro glömda, förfelade icke sin verkan på innevånarne, hvilka med ifrig hänförelee helsade de främmande gästerna. I Uygern besvaras dessa känslor med samma värme. Den eröfringslystnad, som man tror sig finna i den tyska pressen, hotelserna om att dela den österrikisk-ungerska monarkien, Berlinskabinettets visado lost att få Österrike till en hjelpare i upprättandet af en universalmonarki, den ringaktning hvarmed magyarerna omtalas och behandlas at det herskande partiet i Cisleithanien, — allt detta har i Ungern framkallat ett omslag, hvilket är direkt för en nära anelutning mellan den österrikisk-ungerska monarkien och Ryssland. Så skritver ett litografleradt blad, Den ungerska Korrespondensen, bland annat följande, hvilket ingen uppmärksam läsare kan undgå att finna ganska märkligt: Den tygka pressen talar i en uppbläst ton till Ungern och beskyllar det ungerska parlamentet för tyranni, emedan det vägrat upprätthålla sachsarnes feodala inrättningar i Siebenburgen, genom hvilka de tyska kolonisterna utgjorde en stat i staten. Skällsord äro icke skäl, och de preussiska tidningarnes våldsamma språk är just icke egnadt att skaffa sachsarne i Siebenburgen de eftergilter, som de kräfva. Ungern har proklamerat sitt områdes enhet och odelbarhet; genom att till principen afskaffa de feodala rättigheterna har det tillika sörkunnat. att alla borgare skola vara lika inför lagen. Nu betalar den forne herremannen skatter, och bonden är valberåttigad; den personliga friheten och tryckfriheten åro afvenledes tryggade. Den nuvarande indelningen af det ungerska området är en af de få qvarlefvor, som återstå efter det feodala regementet; man måste således skrida till en ny indelning, hvilken öfverensstämmer med en demokratisk enhetsförfattning. Om man medgaf de 170,000 sachsare, som bo i Siebenburgen, ett tyskt nationelt område och ett. litet parlament under namn af sachsiskt universitet, så skulle det parlamentariska styrelsesystex.et i Ungern blifva en omöjlighet. Fvad som för närvarande sker, är just derpå ett bevis. Det sachsiska universitetet, som förvaltar sachsarnes nationalgods och icke har rätt att befatta sig med politik, har skickat det uogerska parlamentet en protest mot förslaget om den nya territoriala indelningen. Enligt detta aktstycke skall det upgerska parlamentet icke hafva rätt att blanda sig i den sachsiska nationens angelägenheter; ty denna rätt skall tillhöra universltetet, som i förening med suveränen skall råda öfver den lilla ungersk-sachsiska befolkningens öde. Huru skulle det gå om serberna, rumenierna och nordslaverna uppträdde med liknande anspråk? Der skulle uppstå ett sachsiskt, ett serbiskt, ett rumeniskt och ett slaviskt område, hvartdera med ett litet parlament; men der skulle ej fianas något Ungern. Och huru och af hvad skäl skulle man kunna neka de andra nationaliteterna, hvad man medgifver sachsarne? Skulle kanske orsaken vara, att de äro tyskar? Preussen tror sig skrämma oss genom att uppträda som protektor och beskylla Ungern för tyranni. Tror Preussen kanske att det skall på detta sätt förvärfva de sympatier, på hvilka det lider brist? s Menzdet odrägligaste ok skulle ju komma att hvila på Europa, om Preu sen kunde inbianda sig i grannstaternas angelägenheter, under förevänning at att i dem bo tyskar. Hvad sachsarne beträffar, så står det dem fritt att resa hem till Tyskland; det fius minsann ibgen, som vill hålla fast dem här; ty ett sådant skydd skulle ej blifva dem till gagn. Hvad skulle man säga i Eropa, om den preussiska pressen plötsligt fordrade, att de un gerska serberna skulle ha ett nationalt område med eget parlament? Hela Europa skulle harmas öfver en sådan inblandning i ett främmande lands angelägenheter. Ögonblicket till att skrämma 085 är för öfrigt illa valdt. Man skulle ha begagnat den tid, som ligger emellan fredens atslutande med Frankrike och kejsar Frans Josefs resa till Ryssland; nu kommer män för sent. — — Grefve Arnims afgång från sin post som