Göteborgsposten – 11 mars 1874, sida 2

— Ni vet eller kan gissa skälet, Jasper, sade han. Min fer har en myndling, dottern till en gammal vän. Ob, hör hur vinden tjuter! Stormen är i tilltagande. — Ja, medgaf Lowder. Och myndlingen är miss Irby — den ljuslockiga Blanche, om hvilken ni talat så mycket och med hvilken ni vexlat bref. — Ja, min far gjorde upp en plan att jag skulle gifta mig med Blanche; han ville ej att vi skulle växa upp tillsammens, på det att vi icke skulle lära ose att beakta hvarandra som bror och syster. Då Blanche kom alt bo i slottet Tressilian, skickade min far mig till Tyskland. Qvällen innan jag lemnade hemmet, kallade han mig in till sig i sitt bibliotek, omtalade alla sina förhoppningar och planer för min framtid samt bad mig fortfarande visa mig värdig bans oskyldiga myndling och behålla mitt hjerta rent åt henne. Jeg bar gjort det, Jasper; jeg har ännu aldrig älskat någon qvinna. Och igår erhöll jag min fars Kallelse att vända tillbaka hem; han har återkallat mig efter fem års frånvaro. Jag känner den önskan, som ligger honom mest om hjertat: han vill att jag skall återkomma . och gifta mig med Blanche, hvars porträtt jag visat er. — Hon är en arftagorska, har ni sagt; skön, ung och god. Framtiden ler vänligt mot er, Tressilian — ni måste redan vara förälskad i er blifvande brud? — Olyckan är just, att jag icke är det. Blanche är utan tvifvel skön och älsklig, men jag har mitt ideal, och det liknar ej henne; Jag skyr det föreslagna giftermålet; jag ryser för att komma hem; men jag ryser äfven för att såra eller förtörna min gode far, som jag älskar högre än någon qvinva. Det är svårt, Jasper, att sätta sig emot de förhoppningar och planer, som hysas af en god och ädel far, som af ren kärlek till mig föranledes att påyrka detta giftermål. ; — Jaså? sade Lowder torrt och med ett sällsamt småleende fullt af hån och bitterhet. Min oerfarenhet har va