Göteborgsposten – 9 mars 1874, sida 1

MAHUMSGCUL MGOII 9 Mars, — —— —ä—2t— ss FR 0 A— . fo RR em st ww större. visso skall ännu en gång, det är vår öfve tygelse, öfverflyttas från dröm till verklighe Då hr Ähman för snart fyra år seds började sitt sista egna teatertöretag, baserad han det på Göteborg, Kristiania och Malm med Lund, i det han skulle uppehålla sig hi från annandag jul till slutet af maj, eller fer månader; i Kristiania under månaderna jun Juli, augusti och september, samt i Malmö oc Lund under återstoden af året eller oktobenovember och december. Sejouren i Malm och Lund kunde naturligtvis icke, då sälleka pet blifvit större, lemna något öfverskott; me tiden der kunde lämpligen användas till inöf ning af en del nytt för saisonen i Göteborg Deremot skulle sejourerna i Göteborg och Kri stiania, om allmänheten stälde sig gynsamt til företaget, kunna lemna öfverskott. Det var föreställa vi oss, tvenne orsaker, som gjorde att man först ej vågade utsträcka sejouren hät i Göteborg öfver fem månader: neml. dels tror att här behöfves en ofantligt stor repertoir emedan man blifvit van vid att endast kunna uppföra ett stycke tre, högst fyra gånger, och dels fruktan för såväl det kolossala arbete, denna omständighet skulle kräfva af sällskapet, hvilket måste göras stort för att medlemmarne deraf skulle kunna räcka till, som ock för de stora kostnader det ständiga uppsättandet af nya pjeser skulle vålla, genom anskaffandet af nya kostymer, accessoirer, genom arvoden till författare, öfversättare och kompositörer eller desses förläggare. Vi hafva för egen del gång efter annan fäst uppmärksamheten derpå, att talet om behof af en så oöfvervinnerligt stor repertoir för Göteborg var i hög mån öfverdrifvet, fastän det blifvit bland teaterledare snart sagdt en trosartikel, och att det grundade sig förnämligast derpå, att här förut under vintrarne vanligen uppehållit sig underordnade ambulatoriska sällskap, hvilkas föreställningar icke kunde i och för sig vara af tillräckligt stort intresse, utan mest lockade publik genom att bjuda denna på omvexlande dramatiska alster, hvilka publiken hört mycket omtalas och nu ville lära att sjelf känna. Det var kortligen icke spelet, utan sjelfva diktskapelserna man i allmänhet gick att se. Detsamma var i en senare tid sörhållandet med operan. Då von der Östen kom från Tyskland med sitt törsta operasällskap, hade han en hel vinter ständigt fullsatt salong, fastän hans sällskap var af den mest underhaltiga beskaffenhet. Man gick till teatern för att se och höra sjelfva operorna, under det helt visst flertalet inom sig led af det sätt, hvarpå man umgicks med mästarnes stora snilleverk. Vi hafva derjemte åtskilliga gånger uttalat som vår mening, att då ett stående teatersällskap väl en gång ordnats härstädes, inrymmande någorlunda goda förmågor, så skulle äfven allmänhetens ställning till repertoiren blifva en annan än sörut. Den skulle mera egna sig åt utförandet äfven i detalj, och intresset skulle komma att i hög grad fästa sig vid en eller annan skådespelareseller skådespelorskas inför publikens egna ögon fortgående utveckling. Kortligen, intressei för sjelfva den utöfvande dramatiska konsten skulle blifva Fakta visa bäst, att vi haft rätt i denna vår åsigt. Herr Åhman kunde nemligen snart uppgifva sejouren i Malmö och inskränka sina vistelseorter till Göteborg och Kristiania, sedan det visat sig, att äfven här i Göteborg ett stycke, som slog an, kunde uppföras under en termin ända till tolf, fjorton gånger och att med få undantag äfven mindre anslående pjeser kunde gifvas åtminstone fyra till fem gånger för en icke fåtalig publik. Och under förra sejouren förlängde hr Åhman derför sitt vistande härstädes till tiden från d. 1 oktober till slutet af maj, således ej mindre än åtta månader, hvarunder teatern flitigt besöktes från allmänbetens sida och utan att från sällskapets något tal om öfveransträngning förnams. Detsamma är hittills förhållandet äfven J denna sejour, hvarunder dir. Åhman derjemte mest lefvat på repriser och tillochmed kunnat ; sifva flera föreställningar ä rad, för hvilka Le programmet upptagit pjeser, de der redan förra S sejouren gåfvos många gånger. Ja, det har ; ju äfven händt, att ett och samma stycke med I; samma uppsättning upplefvat åtskilliga ropre-I sentationer flera sejourer å rad. Hvad repertoiren angår, är således företaget med en stående teater här i Göteborg ingalunda förknippadt med eå stora svårighe-s ter, som mången förestält sig, ej ens då tea-I terns ledare nedlägger sådan flit och noggranhet på inöfningen, som den hvilken onek-s ligen på ett fördelaktigt sätt utmärker: dir. lr hmans regissörskap. b Konsten är blott att träffa allmänhetens å smak, och i det fallet tro vi redan den visshet vara vunnen, att en repertoir af i este-so iskt hänseende goda stycken på såväl sorge-e spelets och skådespolets som äfven komediens j och lustspelets områden här alltid ekall göra u ycka, utan synnerligt afseende på om det är b jytt eller gammalt. Anskaffandet af lämplig I es eportoir är således, äfven i finansielt hänses nde, jemförelsevis lätt, fastän de franske och Is: yske dramatiske ekriftställarne nu sällan tryc-s a sina arbeten förr, än några år efter det de d ppförts första gången, utan sälja dem till g eatrarne i manuskript, för att betinga sig en ir ör öfrigt sallt berättigad större inkomst. Den ri lramatiska litteraturens skattkamrar ega ännu d å mycket, som vår publik icke njutit, att det lott behöfves en grundlig kännedom af dessa x kattkamrars innehåll, för att en teaterdirek10 ör I dot fanat ala Al LäAeec oa