Göteborgsposten – 9 mars 1874, sida 1

Göteborgs Teaterförhållanden. IL Vi sökte att i vår förra uppsats visa, huru alla de försök, som gjorts under ett antal år, eller allt sedan Nya Teatern öppnades, för anställande af ett fast svenskt dramatiskt sällskap här i Göteborg, och i hvilka samtlige dir. W. Åbman haft en verksam del, uppmuntrats af allmänheten på ett sätt, som med allt skäl kan sägas hafva motsvarat äfven stora förhoppningar. Och vi stannade i vår återblick på dessa år vid teaterbolagets konkurs, Nya Teaterns försäljning till en enskild man samt hr Åhmans efter hans afslutade första sejour med eget söllskap öppet uttalade afsigt att, om allmänhetens och kritikens uppmuntran fortfarande komme honom till del, här nedslå sina bopålar och emåningom grunda en siående teater i Göteborg. IIr W. Åhman var också, om någon, just rätte mannen härför. Ilan är en skicklig man i sitt fack. Han eger mångårig vana vid regissörskapet på en teater, och han har i detta hänseende gått i hr Sjornströms för sin tid förträffliga skola. Ir Åhman tillhör derjemte dosse teaterledare, hvilka ej äro njugge vid uppsättandet af ett stycke, i det de klokt beräkna, att till framgången för ett sådant äfven i hög grad bidrager dess yttre form, eller just denna mise-en-scone. Åskådaren vill gerna ha äfven det yttre sinnet tilltaladt, och då hans öga får njuta af en harmonisk och historisk anordning i dekorationer, accessoirer, kostymer, af rena grupperingar och mera, medverkar detta mycket till att försätta honom i den stämning, som i så hög grad främjar äfven en i och för sig storartad diktskapelses lycka på scenen. Den, som något känner till det inre af vår teaters förhållanden, måste också häpna öfver det mått at arbete, hr Å. nedlagt på upprätthållandet och utvecklingen af sin scen, och den sorgfällighet, hvarmed han sökt att, der det legat inom hans förmåga, ordna äfven de minsta detaljer. Sjelf begåfvad med stor scenisk routine, ja, atundom äfven höjande sig upp till en ganska aktningsvärd konstnärlig ståndpunkt, har han ock varit särdeles användbar inom nästan alla karakterekådespelarens fack. Allt detta, i sörening med den omständigheten att hr Å. personligen förvärfvat sig en vidsträckt krets af vänner och bekanta inom de grenar af vårt samhälle, der man, vär det påfordras, nästan aldrig nekar att äfveu materielt främja ett för samhällets höjande och bästa gagneligt företag, har såsom ofvan nämnts, gjort, att just han var rätte mannen för. ledningen af Göteborgs stående teater. Var då denna tanke på en stående teater blott en drömbild, en gäckelse, ett Babelstorn med tirnarne sträckande sig ins Blaue hineinv? Just hr Åhmans fyra senaste sejourer ha visat, hura tanken kunnat öfverflyltas och för