Göteborgsposten – 5 mars 1874, sida 1

GLGA — falla, uten att derpå spilla många ord, det kan man ju taga för gifvet. v KÖch. tänker. hr Nils Hansson litet närmare efter, då må ej ens han beklaga sig öfver det öde, som vi våga förespå detta hans förslag. Allmänt borde väl inses, att den motvigt, som ifsta kammaren under sin närvarande form ställer omot den andra kammarens klassintrossen, icke kan, icke får uppgifvas. Reformifrarno af år 1865 sågo i dessa medelbara val en borgen för vårt samhålleskicke lugna utveckling och för den allmänna nyttads, icke vissa klassintressens ensidiga, tillgodoseende, då valrätten vid de primära valen var utsträckt längre än vid valen till Andra kammaren, men valbarheten inskränkt till dem, om hvilka man kunde tro, att deras sambällsställning skulle göra dem mera sjelfständiga och på samma gång låta dem blifva ett stöd för en upplyst och frisinnad regering, hyars syften och förslag en högre bildning lättare skulle låta dem fatta. De skulle lugnare uppåtta, ansåg man, hvad som rörde sig i de olika sambällslagren, hvilka olika fordringar kunde auses mest berättigade och hvilka, ej inom medkammaren representerade, intressen kunde göm anspråk på uppmärksamhet och skydd. ådan måste man ännu tänka sig denna kammares uppgitt, och man måste på densamiaa lägga änou större vigt, då det verkligen visat låäs att de, som spådde oss, att vi skulle upplefva sträfvanden till ett bonderegemente, icke sett så alldeles galet, om de ockeå glömde, att den tid kan och bör komma, då våra bönder icke mera bilda en afskiljd klass; som ensidigt arbetar för klassintressen eller kan komwa in på dessa partivägar, som oden forenede Wenstre i sin kortsynthet inslagit. Den väg man för närvarande hos ose valt för att genom eftergift för de fordringar, som framställIas, motarbeta dessas stegring eller deras utSträckniovg på andra områden, är svår nog, och det beböfves väl, att en af kamrarne sylJes af våra Åbästa män, sådana som för samhällets skull vilja åtaga sig arbetet, icke, sädana som, hvilket väl är fallet med mer än en af våra medlemmar af landtmannapartiet, för dot goda arvodets skull, och med en sidoblick på hvad som kan komma landtmannen till godo, äro pålitliga vid voteringar och skrifva mer eller mindre dumdristiga motioner. På hr N. Hansson åtagit sig att sålunda omskapa Första kammaren, bar ban verkligen glömt, att Åklok man tar börda efter sin styrka. Han kunde åtnöjt sig med att söka omskapa den kår, af hvilken han sjelf är medlem, så hade han fått hjelp af både hr Linnå och hr Uhr och kanske ändå några flera, ehuru de nu namvgitfna herrarne uti en motion, ingifven af den först nämde, yrka på valrättens till Andra kammaren utsträckning till alla dem, som hafva rösträtt i kammarens angelägenheter, då deromot hr N. Hansson, här likasom i försläget rörande Andra kammaren, yrkar på nedsättande till hälften af nu gällande census. Dot ett godt förslag, som innebure on vidare utsträckning af valrätten till Andra kammaren, enkannerligen på landet, skulle vi ioke bafva mycket att invända, då det är faktiskt, att många jordegare nu finnas beröfvade den valrätt de skulle hafva haft enligt 1810 års riksdagsordning. Hvad beträffar städerna, så torde de statistiska beräkningar man verkställt, och af hvilka äfven vi återgifvit ett utdrag, gifva vid handen, att genom förändring i egendomsvärdet eller genom den stigande välmågan ett betydligt större antal medborgare, än som 1865 kunde beräknas, sedan utan förändring i census blifvit röstberättigade och valbara. Emellertid skola vi vara de sista att invända något emot utsträckt valrätt till Andra kammaren, när tiden dertill kan anses vara inne, d. v. s. sedan vårt närvarande folkskoleväsende på den ståndpunkt, det hunnit i början på 1860-talet, ställer frach ett moget helt olägte, som verkligen innehar den allmänna underbyggnad, som man nu vill tillägga evenska folket; ehuru den änvu endast kan anses allmänt tillhöra dess barn. Då torde blifva skäl att verkligen göra Andra kammaren till en representation af folket, hvilket denna kammare nu vida mindre än medkammaren måste anses vara. Ovisst är dock, när Andra kammaren skall befinnas benägen att vidgå en sådan förändring. Skulle den verkställas nu, vore fara värdt, att det ginge, som när Odd stred med resarna och trollkonorna i Bjarmaland: att mycket vändes upp, som förut varit ned. N Då vi för någon tid sedan omnämde, att man tills vidare synes hatva uppskjutit att åstadkomma någon stor. scenförändring med tihnsala af dan noraka etithållarafrågan aller