Göteborgsposten – 2 mars 1874, sida 1

ihshamhner: 10 öre exemplaret. tisk7, Det var förmodligen derpå, som han ville fästa statsutskottets uppmärksamhet — obeböfligt för resten, ty nämda utskott bar I verkligen vid denna riksdag redan visat sin förmåga att på praktisk väg bilda tjenstemän medelst svältkursmetodens användande i stor skala. Statsrådet Wennerberg lugnade de oroliga — och så blef propositionen remitterad. Derefter kunde talmannen föredraga statsutskottets utlåtande med förslag till reglering af första hufvudtiteln — och dermed började de olympiska lekarne. Utskottet hade icke kunnat öfvertygas om, att till underbåll af flera byggnader, som framl. konung Carl XV låtit på egen bekostnad uppföra vid Ulriksdals slott, och hvilka nu äro statens tillhörighet, borde anvisas 3750 kronor, så att hela underhållsanslaget för samma lustslott komme att uppgå till 12,000 kronor. Finansministern kunde icke deri åstadkomma någon förändring. Kammaren godkände, på yrkande af grefve Posse, utskottets ofelbarhet. Hr Jöns Pehrsson hade visserligen erhållit permission för att resa hem, han lärer till och med lofvat att resa; men huru skulle väl han kunna lemna riksdagen, då första hufvudtiteln låg på bordet; det är hans oförytterliga rättighet, ja, för att begagna humoristen pastor Törnfelts ord, han älskar att göra i första hufvudtiteln, han hade äfven i år behandlat den i motionsväg och han måste således stående och från sin plate också nu taga den om hand. Längre kunde han ej gå än att bevilja den anslagssumma, som statsutskottet i fjor velat bevilja, men han antydde dock, att han kanske icke skulle begära votering, och det gjorde han ej heller. Men det var egentligen till den andra hufvudtiteln man ville komma. Det gälde, hura vida embetsmännen äro statens herrar eller tjenare, eller rättare sagdt, huruvida embetsmännen nu och framgent skola kunna bebandlas såsom de enskilda tjenarne förr behandlades, då tillgången på sådana var öfverflödig. Det var gifvet, att den del af representationen, som eftersträfvar att ensamt komma till makten, nu skulle anstränga sig för att uppnå målet: om medlen för att uppnå detta mål är man icke alls nogräknad. Det eynes visserligen principenligt, att, då riksdagen fordrat en omorganisation af atatsförvaltningen — det stora slagordet — så borde väl de förvaltningsvork, som nu blifvit omorganiserade, och som blifvit det, enligt statsutskottets medgifvande -i den rättsriktningen, nu ställas på ordinarie stat; men de maktegande finna med sitt intresse öfverensstämmande, att allt skall blifva så provisoriskt som möjligt och derföre, fastön justitie statsexpeditionen ölifovit omorganiserad och i den riktningen, så kunde likväl icke denna institution uppföras på ordinarie stat. Man vill naturligtvis göra äfven tjenstemännen i denna expedition så beroende som möjligt. Visserligen hade, såsom hr Kolmodin erindrade, en ledamot, br Key, som gerna följer majoriteten, vid sista riksdag försäkrat, att blott omorganisationen skedde, så skulle frikostighet visa sig; nu hade justitiedepartementet omordnats, men det skulle ändå sättas på extra stat. Hr Kolmodin gisslade lika skarpt som qvickt statsutskottets bristande logik, visade huru utskottets motivering icke hängde samman med det slut — klämmen — hvartill utskottet kommit, och bad så enträget, att de verkliga skälen för utskottets förfaringssätt måtte meddelas dem, som icke hade lyckan få vara med på de sammankomster, der operationsplanerna uppgjordes. Var det meningen att ingen fast lönereglering skulle uppgöras, skulle hela statsförvaltningen göras till löpande gods och statsutskottet föreställa det antika ödet? Det visade sig, att mojoritetens förare visserligen kände att de-hade öfvermakten i voteripgarne — den råa styrkavs makt — men att de i den logiska bevisningen för sina satsers riktighet kände sig underlägsna. Frih. Ericaons styrka ligger icke inom logikens områda, och detta lemnade han äfven åsido; men han yttrade sig med desto större tillförsigt om embetsmannaanskaffaing i allmänhet, och det syntes, att med den kunde förfaras ungefär som på det militära området vid rekryteringen. Till och med hr Key, som annars icke underlåter att försöka sig på det spirituella området, fann nu för godt att der-ej oppträda mot hr Kolmodin, utan medgaf, att den senare yttrat sig med talang, men törsäkrade, att hans bevisning var ohållbar. Ett meddelande lemnade hr Key, visserligen grundadt på hans enskilda åsigt, men den var väl samtidigt förarnes. Han ville ej vara med om, att definitivt reglera några stater föreslagna af den nuvarande regeringen. I anledning af detta uttalande antydde hr Kolmodin att den ärade representanten på Kalmar-hänken tagit den bekante folkehöfdin