Göteborgsposten – 28 februari 1874, sida 1

OAA ——— Stockholms-korrespondens. Den 26 februari. Sällan har det försports så stor tvekan om utgången, som beträffande det beslut Första kammaren igår skulle fatta om Ådyrtidstillägget åt embetsoch tjenstemännen, m. m. dertill hörande. Också vägde i den prinoipiella voteringon rösterna temligen jomnt, och endast med en rösts öfvervigt, 56 mot 55, blef utskottets förslag om att icke lemna något tillägg för 1874 af kammaren godkändt. Den kompromisa, som inom statsutskottet trätfats om att bevilja 20 9; åt löner under 5000 kronor, mot vilkor, å Andra; kammarens sida, att intet tillägg medgafs för 1874, torde hafva varit bestämmande orsak till det slut, saken fick, och krib. Funcks uppträdande i Första kammaren till fö.svar för utskottet var måhända just det, som sist bragte vågskålen att sjunka ned på den sidan: Frånser man det tvifvelsutan ur billighetens synpunkt ohållbara i att förneka en erkändt behöflig bjelp, då den är mest nödvändig och obestridlig, så kan deremot, om man betraktar Första kammarens beslut från den politiska klokhetens ståndpunkt, icke nekas, att det hade många skäl för sig. En knapp majoritet hade: framkallat att oundvikligt nederlag vid en gomonsam votering, och i sådant fall var det bättre och mera lyckligt för samarbetet. kamrarne emellan, att Första kammarens plaralitet handlade så som den gjorde. Ty det är otvifvelaktigt att reanltatet nu gjort att mycket godt intryck inom Andra kammaren och stärkt hoppet om öfververenskommelser på vänlig väg för framtiden, hvilket är ett oafvisligt vilkor för en fredlig politisk utveckling. Men, vi upprepa det ännu en gång, så litet visste man att beräkna utgången på förhand, att om en enda af de nu frånvarande i Första kammaren infunnit sig, och åtskilliga af dem tillhörde bestämdt minoriteten, kunde utgången blifvit den motsatta. I Andra kammaren uppgick majoriteten till 122 mot 54, men beräknades hafva kunnat uppgå till säkert 130, ty af de 18 frånvarande (somliga bortresta, andra sjuka, som hr C. A. Larsson, hvilken redan någon tid lidit af en ögonsjukdom) anses minst 8 hafva röstat med majoriteten. Ser man på utsigtorna för de blifvande gemensamma voteringarne beträffande de punkter, hvarom kamrarne stannat i olika beslut, tyckes det temligen sannolikt, att Andra kammarens mening kommer att der blifva den segrande i afseende på uppförandet af det ökade anslaget (minskadt af utskottet till 6800) till justitiestatsexpeditionen endast för 1875 och på extra stat; att justitieråden få 2000 kronor i löneförhöjning med vilkor att de ej uppbära årlig lön eller arvode från inrättning eller. bolag som vunnit K. M:ts sanktion; att dyrtidstillägg för löner utöfver 5000 kr. ej må ega rum; m. m. Andra kammarens reservanters inom statsutskottet åsigt, att dyrtidstillägg ej tillkommer den, som af statens medel eller från inrättning eller bolag, som af K. M:t sanktionerats, åtnjuter lön eller årligt arvode för två eller flera befattningar, dock att, om för en tjensteman, som innehar tvenne befattningar, löneeller arvodesbeloppet för den ena befattningen understiger det dyrtidstillägg, hvilket skulle för den andra befattningen belöpa, denne tjensteman må ega att skilnaden mellan nämnda tvenne belopp såsom dyrtidstillägg uppbära torde hafva mindre utsigter att blifva af riksdagen i sin helhet gillad, då äfven inom Andra kammarens majoritet man är af olika tankar i detta afseende.) ) Ur ett enskildt bref till Göteborgspostens utgifvare tillägga vi bär följande: Det stränga oglllande, som landtmannapartiets hållning. nu på så många håll väcker, rättfärdigas i alla delar af den behandling frågan om dyrtidstillagg åt embetsoch tjenstemän i onsdags rönte i Andra kammaren. Särskildt blef detta fallet i fråga om vilkoren för dyrtidstillåggets åtnjutande; hvarvid kammaren i strid med utskottets tillstyrkan genomdrefett beslut, som var. i högstra grad. obilligt just emot de svagast aflönade tjensteman. Då man vet och allmänt inser, att deras lönevilkor äro så knappa, att de omsjligt, kunna uppehålla sig eller; såsom man säger, draga äl fram utan att använda den tid de kunna ha ötrig til anskaffande af biförtjenst genom innehafvande af annav befattning vare sig i rikets tjenst eller hos in