Göteborgsposten – 28 februari 1874, sida 1

Ir 50 öre. Lördagen den gande måtte få, så är det liksom sprede sig omkring oss ett-rosenskimmer från den oförgätliga barndomstiden. Men — till barnet kommer sorgen på sjärilsvingar, säger Bulwer och derföre glömma de stora barnen så lätt för stundens yrande, förtjusande löjen, att morgondagen måhända i sin mantelfåll bär sorgens hvita lilja att lägga till den förflutna nattens glödande rosor, att under det vi tömma i botten pjutningens skummande glädjebägare, ödet åt mången annan kredensar plågans och qvalens bittra malört-kalk! Sorgen är skuggan af lifvet! Bort med skuggorna! Sörj ej den gryende Dagen förut, Njut af den flyende Hvarje minut! L— Unt a Förr i verlden och ännu i dag. i all synnerhet i vissa af våra småstäder — märk noga, Göteborg är också en småstad! — hörde ett nigenaroband åa la Preciosa till de mest lyckade grupperna på en kostymeller maskeradbal. Måhända blir det så äfven i afton. Skada då, att vi icke redan i förgår eller i går blifvit hugnade med ett besök, hvarifrån vi, efter hvad det försäkras, egendomligt nog ej skola kunna afvärja oss, vi göteborgare, som numera smickra oss med att lefva i ett bland de bäst ordnade och minst ofredade samhällen i hela den kända verlden. Vi mena de verkliga zigenarnes besök. Detta följe, ty så bör det med allt skäl kallas, karakteriseras allrabäst genom följande helt visst berättigade klagolåt i Warbergs Tidning, till hvilken stad det honetta sällskapet anlände sistl. söndags afton: Zigenarhorden har uppslagit sitt läger utanför Warbergs södra tull, vid den s. k. Qvarnbacken, der allmänheten nu strömmar till för att skåda något riktigt extra ordinärt. Men hvilket läger! Har du någonsin tänkt dig, än mindre sett, en sådan uselhet, djuriskhet, smuts, trasor och råhet? Vilddjuret i skogen står i flera afseenden högre än dessa s. k. menniskor. Att de heldre lefva af andras arbete än eget, torde här något hvar redan ha skådat eller erfarit. Har du sett de dragare, som fört detta band kring Sverige? Har du skådat dem, så säg mig uppriktigt: skola dessa verkligen föreställa hästar? Mera vanskapade, sönderskrapade, uppluggade och bedröfliga djurbeläten hafva vi väl ännu aldrig sett. Huru är det möjligt, att man i ett civiliseradt land kan tillåta, att djurplågeriet drifves till denna ytterliga grad? Komme en af våra backstugusittare körande med ett dylikt ök, skulle den förste polisman utan vidare omständigheter helt simpelt taga djuret och låta döda det, ja, hvarje annan skulle anse det som pligt att befria djuret från en så gräslig tillvaro. Måtte samhället snarast möjligt befrias från åsynen af all denna ruskighet! Det der låter ju oändligt trefligt alltsammans? Goda hr polismästare, bästa hr polisinspektor, hyggligaste bland alla poliskårer, förekona oss från eländet! Befria oss från slika (0)hyresgäster! Följande historiett, för ombytes skull placerad midt i krönikan, eger sitt särskilda å propos för dagen i fråga om hyresgäster. En viss sådan fick en vacker dag, liksom alla andra eget hus och hem saknande dödliga, en mild påstötning om att betala högre hyra eller också — flytta. — Hur stor påökning begäres: — ÅBara tvåhyndra kronor! — Anhåller om betänkeotid...O — Myckoet gerna . .. tills i morgon ... jag har spekulanter ... Morgondagen kom och hyresvärden med. Nå-å? — Jag ger hundra kronor .. 4 — -Hundra ... hm... åh je... när jag tänker på saken... men då vill jag, också begagna hecrns (vackert göteborgsord ) rum till rökrum, när jag har mina bjudningar! Splitter nytt sätt att dra reveny al sina hyresgäster. Såväl Musikföreningen och Harmoniska sällskapet som vår musikälskande allmärhet ha i musikalisk bemärkelse dragit den mest inbringande reveny af en nordisk konstnärinna, Erika Lie, som med sitt öfverlägsna pianospel i onsdags ännu en gång tjusade åhörarne. Under det att svenskan Olena Falkman hänför våra brödor norrmännen med sin intagande sång, gör norskan Erika Lie det samma med oss svenskar: kan man väl tänka sig ett behagligare, ett mera. harmoniskt sätt att Åliera sig med hvarandra? Musei tafvelgalleri, afdelningen konstverk till salu, har nyligen blifvit tillökt med flera taflor af intresse: 1:0) en stor skärgårdsvy: utsigt från Lysekil af N. B. Möller. Taflan, hvilken betiogar det rätt ansenliga priset 5000 kronor, är, som allt af denne konstnär, kraftigt och natursant målad; de rödgrå granitblocken, de mer och mindre torftiga fiskarhyddorna, den sparsamma grönskan der emellan är allt präktigt och illusoriskt, liksom dagern: frambrytande eolglimt ester bortdragande oväder, mästerlig; det vill dock synas, som om taflans egenskap af 4porträtt, der kyrka, hyddor, klippor, strand, kort sagdt allt målats som det framställer sig i verkligbeten, i någon mån nedtryckt den mäktiga fantasi, som eljest röjer Big i denne mästares skapolser. 2:o) YFöre balen, en fint målad genre af Vict. Helander, isynnerhet hvad hutvudet angår; konstnären har gjort allt hvad han kunnat, och det är ej litet, han har ej kunnat göra det omöjliga: omskapa sin modell. 3:0) Landskap af Alexis Ankarkrona, ett briljant, saftigt stycke, som förråder talang och djerfhet, en förening som ej sällan med öv LS IV