Göteborgsposten – 28 februari 1874, sida 1

Ekipaget rullade af och hon sor.. Hvart for hon? Till. verldens förnämsta modebutik, till Bobergh Worth, rue de la Paix. Hr Bobergh, hvilken, som bekant, är svensk, har nu dragit sig från handeln och slagit sig ner i Sverige, men var på den tiden själen i affären, och det var just han, som var vår furstinnas allt i allom vid rådplägningarne inom hennes diplomatiska kostymverld, han var toilettens Walewski, de Morny, Rouher . . . I hr Boberghs lilla förtjusande salong, belägen! på nedra botten i det beryktade modeetablissementet, böllos dessa rådplägningar och några veckor derefter klädde sig hela Paris, några månader derofter hela vorlden i Solferino, Magenta eller Eau de Nile, i rödt, brunt eller smutsgult, allt efter som den qvinliga suveränen och hennes minister beslutat det. — Hvad har ni der, m:r Bobergh, frågade hon en dag helt plötsligt midt under en dylik konferens. — — Avar, ers höghet? — Hon Dieu! Der i ert knapphål, det der spenatgröna bandet, som sticker af mot in svarta frack Bom en papegoja på en skatbal... — Det der? Ack, ers höghet, det är ett vedermäle at min konungs nåd ... det är svenska Wasa-ordens band ... — ÅAl, auedois Charmant kung, Charles quinzo ... Aldrig glömma hans nobla figur, chevalereska sätt... Eh bien, m:r Bobergh, vet ni hvad: — RKRej, hvad då, ers böghet? — Wasa-svonska-gröna färg bli modefärg för säsongen ... Noten var färdig, inga invändningar gjordes och så blef, som ni torde påminna er, för några år sedan den gröna färgen modesärg för hela den eleganta verlden. Napolåon III föll och då förlorade Paris naturligtvis allt behag för den njatningslystna furstionan. Hon och hennes man återvände till Wien, der de båda sedan några år beklädt de högsta hofcharger, dock utan tvifvel båda i hemlighet längtande efter att i en icke aflägsen framtid tå bringa sin hyllning åt en annan Napolgon — den fjerde. Förmätna dröm, fåfängliga hopp! Furst Richard Metteroich har erbållit entledigande från alla sina befattningar vid det österrikiska hofvet, har — ordet måste utsägas — har fallit i onåd och skall utan tvifvel aldrig mera representera sitt land och sin kejsare vid något hof. Hvad är orsaken? Od est la femme? säger det franska ordspråket. Orsaken är naturligtvis — surstinnan. Under ryske czarens senaste besök i Wien gaf dervarande ryska sändebnodet en stor bal, vid hvilken hela det österrikiska hofvet lofvat att iofiona sig. Men sändebudet, grefve Nowikow, är ogift och i följd häraf förordnade öfverceremonimästareembetet på högre befallning, att furstinnan Pauline Metternich och erkehertig Ludvig, österrikiske kejsarons yngste broder, skulle göra lss honneurs vid festen. Qvällen kom och med den gästerna; så småningom fyldes salongerna, det kejserliga busets medlemmar anlände den ena efter den andra; till och med kejsarinnan Elisabeth hade anländt och blifvit välkomnad at erkehertigen, men ännu lät furstinnan Metternich vänta på sig. Slatligen kom hon, men mottogs mycket snäft af erkehertigen, som förebrådde henne hennes brist på punktlighet. Furstinnan svarade på sitt vanliga fria och ogenerade sätt och det ena ordet gaf det andra, ända tills erkehertigen omsider förtörnad utbrast: — Ni glömmer, furstinna, att ni talar till en medlem af det kejserliga huset! Hvarpå furstinnan ögonblickligen föll in: — Och ni, ers kejserliga höghet, glömmer huru man bör tala fill en dame. Dot var första stöten. Då sedermera helt nyligen en stor hofbal gafs på kejserliga slottet nekade erkehertig Ludvig att i en kadrilj dansa vis-å-vis mot furstinnan Pauline. Stor uppståndelse! Grand scandalo! Furst Richard begärde upprättelse hos kejsaren och denne ålade erkehertigen, hvilken i hela denna sak onekligen burit sig åt som en erke — hertig icke bort göra, att i vittnens närvaro bedja furstinnan om ursäkt. Så skedde äfven. Men: förliter eder icke uppå förstar, några dagar derefter uppsades fursteparet på hög befallning, från alla sina befattningar vid hofvet. Stackars Richard, arma Pauline! Huru mycket hellre haden I i allt lugn stannat qvar i det förtjusande Paris, hos Napolöon och Eugenie, hos Bobergh och Worth! Noga räknadt ha vi dock måhända begått ett fel, som berättat denna högst intressanta historia just nu... Just nu, då våra läsarinnor, för hvilken den egentligen är berättad, tänka på någonting helt annat. På hvad då? På maskeradbalen, naturligtvis! Huru många sömnlösa nätter, huru många rådplägvipgar med mödrar, systrar, kusiner, tanter och väninnor, huru många funderingar, huru måvga planer gillade och i nästa. ögonblick förkastade, hoptråckliogar på försök och uppsprättningar på rena allvaret, huru många mil kallikå, fjerdingsväg siden och sammet, silfveroch guldgaloner, hvilka berg: af perlor och. paljetter! Och slutligen, hvilka ljufliga drömmar under den nyss förflutna natten, då antagligen för de. flesta allting varit undanstökadt, hvilka ljusa förhoppningar avant le ball När vi till förståndiga år komna, och man