Göteborgsposten – 26 februari 1874, sida 1

HUARÅ AHHUnERE AUDLV 12 FE F SN Åmälslaxen n:r 40 låter fortfarande tala om sig och tidningarne Åmåls W:d och Wei nersborgs läns tidn. vidhålla hvar för sig sin uppfatining om den märkvärdiga laxens härkomst. Fiskeriintendenten G. von Yhlen har nu äfven tagit till ordet i frågan och insändt upplysningar till såväl Åmåls W:d som ock till Bohusläns tidn., hvilken äfven haft ett ord med i laget. Hr von Yblens uppsats i sistnämnde tidn. är af följande lydelee: Till svar å eder ärade skrifvelse angående den märkte. och mycket omskrifne Saltsjölaxen från Åmål, får jag upplysa, att jag hösten 1872 hos br juveleraren Larsson i Göteborg lät förfärdiga 500 sådana skjortknapplika laxmärken af silfver, numererade från 1 till och med 500. Dessa utdelades till föreståndarne för de olika laxodlingsanstalterna vid vestra Sveriges elfvar, 100 till hvardera, så att Gotaelfs laxar märktes med n:r mellan 1 och 100 0. s. v. Meningen med detta numererande var att utröna laxarnes tilltagande i vigt uti olika vattendrag och procenten af äteriångad lax, olika uppstigningstid m. m., hvilket ock i någon mån lyckats, så att t. ex. den förste, som fångades, 3 år efter märkningen, bar märket n:o 1 och hade ökat sin vigt från 12 till 17 skålp. Detta rörande märkena! Hvad åter angår Åmäls saltsjölaxen får jag nämna, att det silfvermärke ban bar, n:o 40, som af hr kapt. Ericson efter laxens fångande benäget mig tillsändes, har varit mitt, men huru det kommit i laxens flottfena? eller rättare sagdt uti åflera trovärdiga personers händer — med andra ord, huru märken bestämda för Götaelf kommit att sättas på Wenerlaxar, är en för mig oförklarlig gåta, för hvars lösande jag stannar i största förbindelse. Bohusläns tido. tillägger: Saken blir alltmer intrasslad! Her nu kanske märket utan lax flyttat sig från laxkläcknipgsanstalten vid Lilla Edet till Götaelss utlopp ur Wenern, der det; enligt Tidn. tör Wenersborgs Stad o. Län, åsatts en lax, torde hr von Yhlens ofvanstående begäran om gåtans lösning vara lätt att åstadkomma af vederbörande deruppe. IIedersgäfva. Under denna rubrik omnämnde vi i vårt senaste måndagsnummer en hyllning, för hvilken landsfiskalen L. Anderson i Ulricehamn d. 11 d:s varit föremål, och då samtidigt till honom, såsom ett erkännande af havs framstående förtjenster, öfverlemnats en minnesgåfva bestående af en silfverkaffekanna. Det var efter Ulricehamns tidn. vi meddelade ofvanstående, men erfara nu, att notisen så tillvida var felaktig, som ifrågavarande gåfva utgjordes, af en dryckespokal och att det var kyrkoherden Sundborg som öfverräckte densamma till landsfiskalen Anderson samt höll högtidstalet vid tillfället. Från Norge skrifves, att sångerskan Olena Falkman skulle som i går gifva en konsert i frimurarelogens stora sal i Kristiania. — Kristiania arbetareförening firade i söndags tionde årsdagen at sin tillvaro. En stor del af stortingets medlemmar voro tillstädes. — I Trondhjem ha tecknats 700 spdr till den Tordenskjoldsstaty som skall resas derstädes. 800 spdr saknas ännu. Det ser nästan ut som att det ej skulle blifva något af med statyn. Från Danmark skrifves, att guldutmyntningen vid det k. Myntet i Köpenhamn nu är afelutad, sedan c:a 23 mill. kronor präglats i 20 kronostycken och c:a 4 mill, i 10kronostycken. — Arbetareföreningen af 1860, hvars ordförande är redaktör Rimestad, har, förutom bygnadsfonden, dels i kontanter, dels i olika aktiva kr. 22,212: 92, hvaraf kr. 12,055: 92 användts för bibliotekets uppförande. Till våren skall föreningen inflytta i ena bygnaden på sin nyköpta egendom vid Nörrevold och till hösten hoppas man kunna taga den egentliga föreningsbygnaden i besittning. — Efter hvad telegrafen redan berättat, har Folketinget i måndags antagit den af J. A. Hansen föreslagna motiverade dagordningen såsom svar på regeringens begäran om dyrtidstillägg till tjenstemännens löner. Majoriteten utgjordes af 52 och minoriteten af 41 röster. 3 personer röstade icke, 4 voro icke tillstädes. Lagförslaget har således fallit. Detta nya bevis på, att sakerna bragts till en snart sagdt ohygglig spets i Danmark, bör regeringen, synes det oss nästan, besvara med att återigen och oåterkalleligt begära sitt afsked. Konungens ställning blir då mer än brydsam, ty han skall svårligen kunna bilda vare sig en bemedlingseller fusionsminister; men förr eller senare får väl steget tagas ut, om man icke vill skrida till en statskupp, hvilket torde innebära ännu farligare följder. —Livingstones avärsader, d:r Moffatt, offentliggör i de ongelska tidningarne en skrifvelse, hvari han säger sig icke tro på uppgifterna om sin mågs död. Han stöder detta sitt bopp derpå: att ingen europs sett någon af de infödingar, som skulle varit vitne till Livingstones död; att Livingstone svårligen kunnat uppnå den trakt, der han uppgifves vara