Göteborgsposten – 24 februari 1874, sida 1

honom. Med en ed och utsträckta händer sprang han fram för att fånga henne. Men snabb som ett jagadt rådjur vände Bernice om och flydde åt motsatt häll, passerarde förbi det hus, hvarur hon nyss förut kommit. Hon hade knappt hunnit förbi det, då mrs Crowl och värdinnan kommo ut ur huset och rusade ner för trapporna sökande efter henne. Flack och de båda qvinnorna började alla tre förfölja den unga flyktingon. Bernice hade ett kort försprång, och fruktan gaf henne vingar. Instinktlikt vek hon om närmaste hörn, sprang förbi ett hus och vek om ett andra hörn, innan hennes förföljare synts vid det första. Hörn efter hörn vek hon om, springande utan bestämdt mål och blott för att komma så långt som möjligt från sina förföljare, hvilka hon ej såg vidare. Det förekom henne som om hon tillryggalagt många mil, då hon slutligen kom in på en bred, väl upplyst gata. Det var Oxford-street. Bernice stannade vid fönstret till en en större butik. Kring fönstren hade en liten folkhop samlat sig, och ett åkdon stod framför en af dörrarne. Bernice lutade sig trött mot väggen vid fönstret, till hälften dold under en stor blå bomullsparaply, som hölls af en landtman vid hennes sida. Var det ödet som fört Bernice till denna dörr i detta ögonblick ? Hon stod der och betraktade ljusen derinne i butiken, då dörren öppnades och en gentleman och en dame kommo ut på gatan, åtföljda till vagnsdörren af en betjent som höll en paraply öfver dem. Gentlemannen och damen voro lord Chetwynd och Sylvia Monk. (Forts.)