Göteborgsposten – 23 februari 1874, sida 2

Senare Post. Gladstone har med sin ministör begärt hos drottning Victoria i Windsor sitt afeked. Drottningen har mottagit det och uppdragit åt Disraeli att bilda det nya kabinettet, hvars sammansättning telegrafen väl kommer att i dag eller morgon meddela. Denne Disraeli spelar onekligen en af de märkligaste roller. Sin judiska härkomst förnekar han icke, utan är tvärtom stolt deröfver, och hans krusiga hufvud samt hela sysionomi angilva tydligt, att han tillhör Abrabams säd. Allt sedan Hamans tid har ingen mosait gått längre, Han är den erkände ledaren för verldens stoltaste aristokrati. Denna har ofta talat om att utse åt sig en annan ledare, men den har aldrig vågat det. Anden regerar verlden. Och det är med de engelska landtjunkrarne som med många andra här i verlden, de ha allt annat i öfvermått, men de äro mestadels ej några hjernbesittare, såsom Beethoven en gång kallade sig. De räkna för ögonblicket bland de sina en man, som i hvarje hänseende förtjenar äran att öfvertaga ledareskapet, neml. lord Derby, men denne har sjelf undanbedt sig den äran, erinrande om Nelsons valspråk: Palmam qui meruit ferat! Disraeli har vunnit segron, följaktligen bör äfven han ha segrens pris. Den största märkbara skilnaden , mellan ministören Dieraeli och ministören Gladstone skall väl blifva den, att utrikespolitiken nu icke kommer att alldeles förbises eller föraktas. Gladstone, John Bright och hela Manchesterskolan voro eniga derom, att Eogland alls icke skall blanda sig i de utländska angelägenheterna. Men bevaras väl freden derigenom, att man alls icke bryr sig om, hvad som sker här i verlden, utan låtsar som om England bade lika litet att göra med händelserna i Europa som Japan? Vi tro det icke! Två stora krig, Krimkriget 1854 och franska kriget 1870, skulle, menskligt att döma, kunnat förhindras, om England i rätta ögonblicket visat en manligare hållning. Europas stater bilda ett system, och hvarje lem deri bar vissa förplig