Göteborgsposten – 23 februari 1874, sida 1

en tid hade kommit, då Monk måste resa till henne. Han visste, att Bisset lomnat Chetwynd Park enkom för att bevaka honom. Han var fullt öfvertygad om, stt Bisset, väl förklädd, passade på hvart enda tåg, som ankom till London-bridge. Derföre var det tydligt, att han icke borde komma den vägen. Han lemnade Eastbourne samma afton för att begifva sig till London, men han steg ur vid Croydon och hyrde sig der ett enskildt åkdon, hvari han fortsatte resan. Han ankom till London sent, och sedan han betalt kusken begaf han sig till fots till ett litet familjehotell, som han kände till och der han ej var känd. Han skref in sig under ett antaget namn, och innan han lade sig hade han rakat sitt ansigte, blott qvarlemnande mustascherna. Resultatet af denna åtgärd var, att han blef nästan oigenkännelig. Han såg långt ifrån så bra ut som förut. Skägget hade dolt en skurkaktig mun, ett par stora käkar och en långt tillbakadragen haka. Han suckade, då han betraktade sig i spegeln, men tröstade sig vid tanken på att Bisset ej skulle känna igen honom, ifall de möttes ansigte mot ansigte. Han gick och lade sig. Följande morgon intog han sin frukost i sitt rum, och omkring klockan nio tog han en droska och for till Lisle street. Han blef insläppt af en kippskodd piga och fick anvisning på mrs Crowls rum. Han begaf sig uppför trapporna och knackade på dörren till mrs rovls yttre rum. Flack öppnade för honom. Hvarken Flack eller mrs Crowls kände igen honom. Han steg öfver tröskeln och stängde igen dörren efter sig. Vid. första blicken såg han, att Bernice ej var i rummet. Höns ansigte, som nu såg äldre ut och visade de hittills dolda spåren af hans verkliga karakter, hade föga qvar af sitt gamla utseende, och både mrs Crowl och Flack fortforo att betrakta honom utan att känna igen honom.