Göteborgsposten – 21 februari 1874, sida 1

sig ner från ett af slottets fönster, posterna hade gifvit eld, men den flyktande hade försvunnit i mörkret. Anfallet i slottet blef emellertid allt våldsammare och riktades företrädesvis mot den trappgång, hvarest lågo de flesta döda och sårade. Angriparne fingo ouppböräigt förstärkning, ej så de försvarande. De sistnämnda utgjordes till slut endast af aderton gråhåriga veteraner, drottningens hillebardierer. De kämpade med förtviflans mod för att beskydda sin herrskarinna. De hade nödgats att utrymma: det gemak, hvari soldaterna först inträdde, och hade dragit sig tillbaka till det nästa, hvarifrån de underhöllo en oupphörlig eld, som hindrade hvar och en från att nalkas dörren till drottningens rum. ÄÅvnu i denna dag visar man i Madrids kungliga slott de sönderskjutna dörrarne, som bevara minnet af den fruktansvärda natten mellan d. 7 och 8 oktober 1839, då karlisterna försökte att föra bort drottning Isabella. Slutligen höras från gatan trumbvirflar, ljudet af marscherande soldater, hästtramp och rasslandet af kanoner. De upproriska flykta sfrån gård till gård och öfverlemna sig slutligen åt trupperna och nationalgardet, hvilka . Espartero fört till palatsets undsättning. Dagen började redan gry, då den allsmäktige förmyndareregenten trädde in i drottningens sängkammaro. — Fienderna äro sängslade, Ers Majestäs, sade han till det krönta barnet. Den stackars flickan resto sig yrvaken på madrassen. — Mina siender, svarade hon, hvar