Göteborgsposten – 18 februari 1874, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Pollskammaren. Inisskärare. Den i polisens journaler som lItast förekommande säckbäraren Carl Oscar Lund, ar åvyo i dessa dagar varit framme och stört friden det stilla och fridsälla bolagsvärdshuset n:r 24 id Magasinsgatan. Han hade nemligen i rusigt tilltånd, någonting för honom ganska vanligt, inne å ämnde ställe varit oregerlig och bland annat sökt räl med en innevarande kamrat, säckbäraren Auust Svan. Denne senare hade varnat några innearande personer för Lund, emedan denne bar en ppen knif i handen och var känd för sitt vilda ynne. Detta förtröt Lund, så att han sökte ordvexiog med Svan och slog honom till golfvet: Svan usade då upp, tog Lund i kragen och fällde honom sin tur, hvarvid denne med största kallblodighet ogg knitven i kindbenet på sin motståndare. Vid polisförhöret erkände Lund, sedan flera ittoen intygat väldsbragden, att det var med sin gen knif han sårat Svan, men sökte göra troligt, srsete skett af väda, då de begge tumlade om på Å vet. För vidare undersokning remitterades målet till ådhusråtten och införpassades Lund under tiden till ellsangelset. vådlig framfart. Då handelsagenten James Clemitson d. 12 d:s på e. m. promenerade å Masthuggstorget, råkade han ut för den olyckshänlelsen att möta ett par åkaredrängar, som på vanligt sätt kommo i vildt traf skenande vägen fram. Innan han hunnit rädda sig undan, bade den ena kärrans hjul gått öfver foten på hr C., utan att dock orsaka annat men, än några dagars ömhet. De begge vilda åkarne voro Johan Adolf Zachrisson och Olof Petter Börjesson, båda boende vid Hagaheden, och hvilka vid tillfället roat sig med att köra i kapp, hvilket emellertid kunnat aflöpa svårare än fallet nu blef. Vid polisforhöret nekade de anklagade helt och hållet för angifvelsen och påstodo att det varit C:s eget fel om han kommit i någon kollision med dem. För vittnens hörande uppsköts målet. Skenande häst. Timmermannen Johan Johansson, boende å torpet Svaleboet under Kungsladugårds egor, hade d. 24 jan. på f. m. å allmänna vägen vid Klippan lemnat en häst med äkdon utan tillsyn en stund medan han uträttat ett ärende. Hästen hade under tiden blifvit skrämd och skenat, dervid den olyckshändelsen inträffat att enkan Petropella Johansson, boende i huset n:r 2 i 1:ste roten, som kom vägen framåt omkullkastades och skadade sig så illa, att hon genast måste afföras till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset. Som hon pu blitvit återställd från de skador hon vid olyckstillfället erhällit, hade polisförhör blifvit utsatt till i måndags, men infunno sig ingendera af parterna vid målet, hvilket på grund deraf blef uppskjutet. obändiga sällar. Manspersonen Ludvig Eliasson, boende vid Hagaheden, råkade d. 14 d:s vid middagstiden i Sandgången, att efter intagen stark förtäring och deraf uppkommen florsbufva, på mindre passande sätt störa de trafikerande. Tillhållen för detta ofog af å platsen patrullerande konstaplar, blef Eliasson uppretad rusade på och öfverföll med slag på slag konstapeln n:o 39 Jonsson samt sparkade reservkonstapeln Norgren. Slutligen öfvermannad, gjorde E. ett förtvifladt motständ och var högst vildsint under transporten till vaktkontoret. Målet romitteradas till rådbusrätten och Eliasson intörpassades till cellfängelset. — Arbetskarlen Olof Magnus Carlsson, som den 7 d:s vid middagstiden, å öppva platsen mellan Pustervik och Husarbron öfverfallit och slagit muraren Christian Dahlberg, dömdes i måndags att för våld och förolämpning mot person plikta 25 kr., samt ersätta i målet hörda vititnen. I brist på medel införpassades Carlsson på 5 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Skarprättaren O. W. Bergendahl; boende å nattmansheden, var instäld i måndags inför poliskammaren att ansvara för det han bandgripligen förfördelat en person samt utdelat ett kraftigt slag på demes mun. Detta hade ttlldragit sig å Kungstorget d. 12 d:s straxt på e. m. Bergendahl förklarade sig vid forhöret under ett längre föredrag vara sullkomligt oskyldig, samt att det tvärtom varit han sjelf, som blifvit förfördelad. En konstapel hade till och med gapskrattat vid åsynen af detta ofog. Nämde konstapel intygade likväl att B. varit den förfördelande och lutdelat den nyss nämda kraftiga